Debatt: Det handlar om mer än chipspåsar

När SL-priset höjs och folk inte kan röra sig går vi miste om både arbetstillfällen och skatteunderlag. Kostnaderna för landstinget kommer därmed öka, skriver Grön Ungdom. 

600, 620, 690, 790 kronor, är prisutvecklingen för ett månadskort hos SL sedan Alliansen tog makten i Stockholms läns landsting. Nu kommer ytterligare 100 kronor läggas till om Alliansen får igenom sitt förslag. Nej, det är ingen uppjustering efter inflation eller reallöneökning. Det handlar inte heller om förbättrad kollektivtrafik eller nya tunnelbanelinjer, utan tvärtom. 

Men det är bara några hundralappar, brukar Alliansen kontra. Eller som det kända citatet av finansborgarrådet Torbjörn Rosdahl (M), några chipspåsar. Det är tydligt att man inte har förstått vad de slutgiltiga kostnaderna blir av att höja taxorna för SL. För det är det vi måste prata om, inte plånböckernas tjocklek. Vi måste prata om dem som står inför att antingen åka kollektivt eller inte kunna röra sig alls i länet. 

Den riktiga kostnaden är personen som inte kan söka jobb utanför sitt närområde och därför blir utan. Den riktiga kostnaden är människor som isoleras och inte kan ta del av sport, kultur eller relationer. 

Stockholmsregionen har inte råd att tappa arbetstillfällen, eller för den delen försämra utvecklingsmöjligheterna för den enskilda individen. Vi kan inte fortsätta att göra om samma misstag som vi har gjort i decennier, att dela upp politiken i sektorer och inte se till det faktum att de påverkar varandra. När vi går miste om arbetstillfällen blir skatteunderlaget mindre. När människor isoleras och mår sämre påverkar det vården, landstingets största budgetpost. 

”Men vi har inget annat val” kontrar Alliansen, ”driftbudgeten för SL går inte ihop och vi har inte råd med några investeringar.” Sanningen är dock att Alliansen redan långt före valet visste att vi skulle hamna i precis den här situationen, ändå använde de Förbifarten som ett slagträ i valrörelsen.

Så hur ska vi med en landstingsbudget som dras med underskott, lyckas att hålla rimliga priser på kollektivtrafiken och samtidigt finansiera de nödvändiga utbyggnaderna? 

Universalmedicinen kommer att behöva vara ett hopkok. Inledningsvis krävs ett erkännande från Alliansen att de inte klarar av det här själva, men att en utbyggnad och billig kollektivtrafik är nödvändig.

För det andra, justera upp landstingskatten till samma nivåer som innan Alliansen kom till makten, med cirka 20 öre. Dock kommer landstingskatten inte kunna lösa alla problem, den är inte progressiv och kan så slå hårt mot låginkomstagare. Därför kommer även statens progressiva skattebas att behöva bidra med pengar. 

Den privata sektorn kommer också att behöva bidra. Privat sektor är en av aktörerna som skulle tjäna mest på en rejäl satsning. Det gäller speciellt fastighetsbolag som kan bygga bostäder längs en utbyggd kollektivtrafik. 

Sist men inte minst kommer landstinget fortsatt att behöva låna pengar för att kunna investera, staten kan bevilja billigare lån så att lånekostnaderna inte går ut över driftbudgetarna. 

Det kommer inte vara lätt, men det är absolut nödvändigt och en utbyggd och rimligt prissatt kollektivtrafik bär på en enorm potential för Stockholmsregionen. Så Alliansen, erkänn era misstag, hitta nya lösningar och håll vantarna borta från vårt månadskort.