Debatt: Det här skaver, Andersson

”Det är någonting fundamentalt som står på spel de kommande åren. Vårt lands själ. Vilka vi är här hemma, och i omvärldens ögon. Det Sverige som vi älskar och är stolta över. Där demokrati och tillit frodas. Och där människor möts för att samtala, debattera och utveckla vårt gemensamma samhälle. Till alla er som också är oroliga för den här utvecklingen: engagera er, höj era röster. Vårt land behöver nu alla goda krafter som finns.”

Så avslutar Magdalena Andersson (S) en debattartikel i Dagens Nyheter (7/5) Artikeln varnar för nuvarande regerings krypande för SD och den negativa påverkan det kan komma att ha för vår demokrati.

Någon vecka före dess har hon köpt majblommor av den utvisnings­hotade Murhaf och i ord försvarat honom mot rasistiska påhopp.

Det är något i dessa aktiviteter från partiledaren i oppositionens största parti som skaver rejält, hur fina ord eller handlingar hon än lyckats prestera.

Till att börja med uppmanar hon oss till kamp samtidigt som hon i andra sammanhang proklamerar att paradigmskiftet i migrationspolitiken redan är genomfört. Hon och hennes kollegor i partiledningen har slagit dövörat till för tusentals vittnesmål från civilsamhället om havererade asylprocesser och förlorade liv, det som blivit konsekvenserna av den lagstiftning som de själva drivit fram.

För det mesta har vi mötts av tystnad, i bästa fall har vi fått flosk­ler till svar, några riktiga åtgärder och lösningar har aldrig presenterats när vi bett om humana lösningar för de som drabbats.

Därför klingar uppmaningar om att vi ska höja våra röster väldigt falskt, för vad är vitsen att höja våra röster när vi redan vet att inte ens Magdalena Andersson själv lyssnar?

Varför inte föregå med gott exempel och lyssna på vittnesmålen om bland annat bristande rättssäkerhet i asylprocessen?

Majblommeförsäljaren Murhafs situation är minst lika mycket ett resultat av S-ledda regeringars ovilja att se lösningar och den redan införda lagstiftning som begränsat möjligheterna för asylsökande rejält som den är en frukt av nuvarande regerings rasistiska politik. När Magdalena Andersson vill bekämpa skuggsamhället är det med en orättfärdig och inhuman utvisningspolitik som i sin tur bidragit till att utöka just skuggsamhället.

S-ledarens majblommeköp kan därför i bästa fall ses som billiga politiska poäng och i sämsta fall som rent hyckleri.

Människor som likt Murhaf lever i limbo gör det inte för att de själva vill det, de har tvingats in i den situationen. Som land har vi egentligen två alternativ, antingen fortsätter vi en tröstlös och förfärlig jakt på oskyldiga människor eller så kan vi välja att på goda grunder, utifrån ett asylrättsligt och humant perspektiv, ge dem förutsättningar att bli en del av samhället. Det hänger på oss, inte på de drabbade.

Många av dessa utvisningshotade människor skulle leva under förfärliga omständigheter om vi mot alla odds skulle kunna utvisa dem, så är det bara för att vi ska slippa se lidandet som de ska utvisas eller vill vi verkligen ge människor en chans att leva ett någorlunda gott och anständigt liv?

Magdalena Andersson, det finns många inom Socialdemokraterna som håller med om att er riktning i migrationsfrågan är fel väg att gå. När ni nu ska arbeta fram en ny plattform för framtida politik är min önsk­an att du och partiledningen tar dessa röster på allvar och verkligen lyssnar istället för att med floskler fortsatt försvara en stram migrationspolitik, annars faller ord om höjda röster och yttre solidariska handlingar platt till marken.

Först när ni lyssnar kan vi få ett Sverige som håller ihop på riktigt!