Debatt: Det går inte att straffa bort brottslighet

Den våldsamma kriminalitet som är alltför vanlig i Sverige idag är ett hot mot tryggheten och tilliten till samhället. Alla är överens om ­vikten av att bekämpa den, att lagföra de skyldiga till våldet och att brott ska beivras. Det är helt okontroversiellt.

Men idag verkar det som om ­politiker tävlar om att kräva så hårda tag och så långa straff som möjligt. Och även om det finns röster som försöker tala för sociala insatser och förebyggande arbete så drunknar dessa i den våg av vilda västern-­mentalitet som sveper över oss.

Det handlar om att barn ska sättas i fängelse, kronvittnen och anonyma vittnen ska tillåtas, livstidsstraff ska bokstavligen betyda inlåst för resten av livet och snart kommer säkert dödsstraff att diskuteras som en lösning på kriminaliteten. Men de hårda tagen har nästan ingen positiv effekt om syftet är att minska brottsligheten.

All forskning visar att det inte är hårdare tag och fler och längre fängelsestraff som minskar grov brottslighet. Det går inte att straffa bort brottslighet. Istället riskerar vi att hamna i ett samhälle där fängelserna är överfulla och där medborgarna i allt större utsträckning är övervakade som i en polisstat.

Det som verkligen hjälper är att använda de traditionella verktygen i form av sociala åtgärder, satsningar på ungdomshus och fritidsgårdar och samverkan mellan skola, föräldrar, polis, socialtjänst, bostadsföretag, föreningsliv och företag.

En annan skillnad i synsätt handlar om rehabilitering och möjligheter för före detta intagna att bryta med en kriminell livsstil. En kriminalvård som ger alla en chans att utbilda sig och som ger förutsättningar för ett bra liv efter avtjänat straff borde vara en angelägenhet för alla som vill minska brottsligheten. Så fungerar inte fängelsestraff idag. På överfulla fängelser finns mindre möjligheter att ge varje intagen det stöd som hen behöver för att kunna lämna fängelset väl förberedd på ett liv utanför murarna.

Under fängelsetiden måste alla intagna ges en möjlighet att se alternativa möjligheter till fortsatt kriminalitet. Därför måste brukarorganisationer och föreningsliv liksom arbetsgivare regelbundet bjudas in för att träffa dem som snart ska slussas ut.

Den som avtjänat sitt straff släpps alltför ofta vind för våg med en biljett hem på fickan och en övervakare att hålla kontakten med. Intagna behöver lång utslussning och ordnat boende med stöd för att chanserna att hålla sig borta från kriminalitet ska öka. En ökad satsning på rehabilitering med stöd till återanpassning efter avtjänat straff har mycket större effekt för att minska brottsligheten än längre straff.

Idag dömer samhället många två gånger. Först det egentliga straffet, men sedan ännu ett: att hamna i utanförskap efter strafftiden. Det är svårt att öppna dörrar när samhället slänger igen dem i ansiktet på människor som avtjänat sitt straff.

Skuldsanering är viktig för många som begått brott och dragit på sig stora skulder och skadestånd. Kontrollen av arbetsgivare som tar emot före detta fångar måste bli bättre så att utnyttjandet av före detta intagna som arbetskraft försvåras.

Den som har avtjänat sitt straff ska inte straffas i åratal eller till och med decennier efteråt. Kriminalitet ska beivras men straffen som döms ut måste motverka fortsatt kriminalitet. Detta minskar också risken för återfall.