Debatt: Det fossilfria välfärdssamhället

Ni har säkert redan hört det, i regeringensförklaringen. Som lånat visionen från Johan Rockström som varken var först eller ensam. Göran Persson, försökte lansera en liknande vision men då kallad “Det gröna folkhemmet”. Men försöket misslyckades och det gröna folkhemmet fastnade aldrig. 

Vem som var först att uttala visionen eller precis hur den ska formuleras är egentligen oväsentligt. Det väsentliga är vem som är först att fylla den med innehåll. En ny vision och berättelse om var vi kommit ifrån och vart vi är på väg. Men framför allt, hur vi ska ta oss dit? 

Den fossilfria välfärdsstaten är förkroppsligandet av idealet om en hållbarhet som både tar avstamp i den ekologiska och ekonomiska sfären. Med anspelningar på den välfärdsstat som byggdes under 1900-talets andra hälft. Som svenskarna blivit bekanta med och som kommit att bli omtyckt av de allra flesta. Trotts släktskapet med 1900-talets välfärdssamhälle skulle dock det fossilfria samhället vara ett nytt samhälle. Det finns få kvar som tror på välfärdssamhället i 1970 års utförande, möjligen Sverigedemokraterna. En sak är också säker, ett framtida välfärdssamhälle kommer per definition behöva vara fossilfritt. Välfärd går inte att erbjuda i en värld satt på knä i klimatkrisens spår. 

Märkligt nog så finns det ännu ingen sammanhängande vision om det fossilfria välfärdssamhället, men jag är övertygad om att den striden kommer att komma. Samtliga partier i riksdagen har på ett eller annat sätt godtagit välfärdssamhället och erkänt klimatförändringarna. Det görs redan nu kvalificerade försök både från höger och vänster att koppla den gröna omställningen till sin egen lära. Och det vi måste komma ihåg är att det fossilfria välfärdssamhället kan arrangeras på många olika sätt. Miljöpartiet kommer inte nödvändigtvis ha monopol på det fossilfria välfärdssamhället.

Grön politik finns redan i många olika förslag, från olika partier, men det handlar just om att samla denna politik i ett gemensamt projekt. Avfallshantering och snabbtåg är två skilda ting, men det är också barnomsorg och kommunala badhus, ändå kom de att förknippas som en del av samma politiska projekt. Vi behöver nu länka samman dem när vi bygger det fossilfria välfärdssamhället. Som grön är jag övertygad om att det är den gröna ideologin som kommer behövas. Den kan etablera en hållbar relation mellan människan, naturen och dess ändliga resurser.

Det är inte heller frågan om någon högtflygande grön utopism, som ofta får representera grön ideologi. Det är frågan om ett samhälle som måste vara 15–35 år bort. Varje ideologisk utsvävning måste svara mot ett mål som är nära siktet. Det fossilfria välfärdssamhället som politiskt projekt omfamnar också förståelsen för att ideologi också är strategi. Ideologin behöver inte vara heltäckande och ge svar på allt, men den måste engagera, den måste tala direkt till människor och det gör den först när den talar direkt om deras liv. Deras framtid. När ideologin formuleras i ett konkret projekt, så som det fossilfria välfärdssamhället. 

Som sagt, det fossilfria välfärdssamhället är en vision, fri att fylla med ideologiskt innehåll och med en berättelse om var vi kommer ifrån och vart vi är på väg. Jag kommer återkomma, kanske i denna tidning, och ge mitt bidrag till formandet av det fossilfria välfärdssamhället som politiskt projekt. Men det är tid för alla gröna och inte minst Miljöpartiet, att etablera en tydlig vision.