Debatt: Det finns ingen generation Greta

Sveriges unga tänker inte rösta på Miljöpartiet. Om väljargruppen 18-29-åringar får bestämma, så klarar partiet inte ens riksdagspärren.

Många är förvånade.

I GP skriver Nina Morby att hon efter klimatstrejkandet föreställde sig hur de nu myndiga ungdomarna arga cyklar till vallokalen och samstämmigt röstar grönt.

Men de ungas uppslutning verkar utebli. ”Varför röstar inte generation Greta på Miljöpartiet?” frågar Morby. Samma fråga ställs i andra medier.

Begreppet ”generation Greta” är intressant. Det förekom för några år sedan inte minst i den engelsk­språkiga världen. Stora tidningar som The Guardian och The Independent tillämpade begreppet. Det gjorde även tunga organ som UNESCO.

Vilka är då denna generation? Alla som de senaste åren varit omyndiga tonåringar? Så verkar det när man läser GP. Arne Larsson talar om det förvånande i att Miljöpartiet riskerar ryka ”samtidigt som en hel generation unga demonstrerar för klimatet”. Morby, igen, talar om en generation ”som i flera år strejkat för en mer radikal miljöpolitik.”

Visst var det mäktigt att tidigt 2019 se hur Gretas engagemang spreds globalt. Det började lite varstans poppa upp demonstrationer med hundratals, tusentals och tiotusentals deltagare. Sedan gick det undan. Redan i mitten av mars deltog över en miljon demonstranter världen över. 24 maj demonstrerade nästan två miljoner. I september deltog uppskattningsvis sex miljoner människor, varav uppemot fyra miljoner unga, i vad som rimligen blev historiens största klimatdemonstration.

Siffrorna är imponerande men de är också globala. De största demonstrationerna ägde inte rum i Sverige. I september 2019, då Gretas klimatrörelse peakade i demonstrationsstorlek, demonstrerade den 27:e dagen i månaden uppskattningsvis 60 tusen i Stockholm och förmodligen tusentals på andra platser i Sverige.

Det är en stor skara människor. Men inte en hel generation. Dessutom var många av demonstranterna vuxna. Och antalet demonstranter säger inget om varje individs engagemang i klimatfrågorna. Den 27:e stack ut – andra fredagar skolkade betydligt färre.

Det kostar inte jättemycket att skolka en enda fredag. Det kostar mer att stänga ner oljepumparna. Det är därför eleverna skolkar och pumparna pumpar vidare.

Vi saknar alltså tillräckligt underlag för att det ska vara meningsfullt att tala om Gretas jämnåriga som ”generation Greta”. Det krävs en helt annan grad av universalitet för att en generation rimligen ska vara generation ditt eller datt. Att till exempel kalla generation Z för zoomers har en helt annan bäring eftersom så gott som alla västerlänningar och många andra i den generationen använder smarta telefoner och sociala medier dagligen (och hela dagen, så gott som).

Om någon generation ska vara ”generation Greta” kan det lika gärna vara medelåldern. Den besuttna medelålder i väst och på annan plats som gärna bjuder in ett hypat fenomen att tala vid de förgyllda podierna, som gärna fastnar på bild med Time Person of the Year, tillika mottagaren av Amnestys högsta utmärkelse Ambassador of Conscience  – men som mindre gärna vidtar de systemändrande åtgärder som klimatsituationen befaller.

Men också en sådan generationssyn sviktar naturligtvis ordentligt. Det stora folkflertalet saknar ­oavsett ålder nycklarna till olje­pumparnas strömbrytare. Skillnaden mellan hur högt åldersgrupperna prioriterar klimatfrågorna är mindre än vad de ibland framställs. Klimatomställning är mindre en fråga om ålder än om resurser och klass.