Debatt: Det borde vara självklart för alla att sträva efter en rättvis skola

En stor orättvisa i dagens Sverige är den segregation som leder till att många barn får gå i skolor och klasser där ingen eller få av deras kamrater har svenskt modersmål. Detta strider i själva verket både mot grundlag och skollag som säger att alla ska ges lika villkor och möjligheter. Alltså borde det vara en självklarhet för alla anständiga människor att försöka skapa en mer rättvis och jämlik skola. En skola med en allsidig social sammansättning.

Det är här Ivar Arpi, ledarskribent på Svenska Dagbladet, kommer in. Han använder sig i en ledare (SvD 18/1) av bilden med de tysta och försynta flickor som ofta fått fungera som dämpande kuddar på stökiga pojkar i skolan. Så här skriver han när han angriper regeringens försök att skapa en mer allsidigt sammansatt skola:

”’Allsidig social sammansättning’ är alltså bara en omskrivning för att inrikesfödda barn ska användas som just kuddbarn – ett slags vandrande integrationsverktyg – för att minska skolsegregationen. Inrikesfödda barn ska gå runt och prata och vara svenska, så att sammanhållningen i samhället ökar. Det är tanken.”

Vad är det Arpi uttrycker här om inte den totala bristen på samhällssolidaritet? Han vill helt enkelt inte leva i ett samhälle där han ska behöva ta hänsyn till andra, där vi alla har ett ansvar och måste bidra för att skapa ett gott samhälle. Tanken att inrikesfödda barn skulle behöva beblanda sig med utrikesfödda beskrivs som ett brutalt övergrepp. Dessa svenska barn ska användas som kuddar, som integrationsverktyg. Det låter som ett framtida skräcksamhälle, men vad det handlar om är att ge de barn som inte är födda av svenska föräldrar en chans till en likvärdig utbildning och språkinlärning.

Men dessa utrikesfödda barn existerar inte för Arpi, eller snarare som ett hot mot de svenska barnen, som ska tvingas gå runt och prata och vara svenska. Kan man tänka sig ett mer utstuderat tvång än att tvinga svenska barn att tala svenska? Nej, Arpis perspektiv är sällsynt inkrökt och osolidariskt. Det är den välutbildade vita medelklassens intressen han försvarar. Dessa föräldrar, som engagerar sig enligt Arpi, ska självklart kunna välja en skola i rätt område och med rätt elevsammansättning. Grundfrågan är, säger Arpi, om man som förälder ska ha rätt att välja bostadsområde och skola och välja bort sociala problem. Det ska man, för man har ju inte bett alla dessa invandrare som inte kan integreras att komma hit.

Jag har förståelse för att föräldrar inte vill att deras barn ska hamna i skolor och klasser där nästan inga barn har svenskt modersmål. Föräldrar med resurser har då valt att flytta eller om möjligt välja en annan skola. Men här handlar det inte om att tvinga enstaka inrikesfödda barn att gå i klasser där inga andra har svenskt modersmål. Det handlar om att försöka åstadkomma en blandning där svenskt modersmål dominerar men där också barn med annat modersmål kan ingå. Detta är inte enkelt med dagens bostadssegregation och friskolesystem, men det borde vara en självklar uppgift att sträva efter för alla anständiga människor. Men inte för Arpi.