Debatt: Det är populism att förbjuda tiggeriet

Lagom till den internationella Romadagen förutspådde SVT:s Mats Knutson att Socialdemokraterna kommer att följa efter Moderaterna och Sverigedemokraterna och innan valet föreslå ett nationellt tiggeriförbud. Unga feminister skulle inte bli förvånade – det rimmar tyvärr väl med den retorik S för sig med. Däremot skulle vi bli väldigt besvikna på bristen av rättighetsperspektiv och konsekvenstänkande.

Europaparlamentet anordnade nyligen Roma week, för att diskutera hur EU kan tackla antiziganism och strukturell diskriminering av romer. Men här i Sverige ekar debatten tom. Romer är en av våra fem nationella minoritetsgrupper – varför pratar vi inte om deras mänskliga rättigheter?

Romer har en lång historia av att bli förtryckta och avhumaniserade, vilket har inneburit extrem fattigdom, stigmatisering, marginalisering samt begränsning av medborgerliga rättigheter. För att förstå romers situation i dag bör vi blicka tillbaka på Sveriges egen historia av antiziganism. Det var inte mer än 70 år sedan romer utsattes för statliga övergrepp som omhändertagande av barn, tvångsaborter, tvångssteriliseringar och så sent som 2013 avslöjades Skånepolisen med att ha upprättat ett etniskt spaningsregister över tusentals romer.

I stället för att fördöma människor för utsatthet bör vi erkänna hur Sverige har möjliggjort och upprätthåller marginalisering och exkludering, och se över hur vi kan säkerställa trygghet och mänskliga rättigheter till alla som uppehåller sig i vårt land.

Det innebär bland annat att säkerställa ett arbetsliv fritt från diskriminering, och se till att alla barn som bor i Sverige får gå i skolan. Vi vill se en antirasistisk skola där läromedel analyseras utifrån ett antirasistiskt, feministiskt och intersektionellt perspektiv och som ger större utrymme för minoritetsgrupper vars historia aldrig berättas. Hur ska vi annars lära nästa generation att en annan väg är möjlig?

Att förbjuda tiggeri är ett försök till att förbjuda fattigdom – en populistisk icke-lösning på ett systematiskt problem. Vi behöver strukturella förändringar av samhällssystemet så att andra alternativ till försörjning blir möjligt, och vi ska aldrig förbjuda människor från att be om hjälp. Förändring behöver ske på alla nivåer. Vi kan inte enbart förhålla oss till konferensrum och halvhjärtade strategier på papper; för att romer ska kunna åtnjuta de universella mänskliga rättigheterna krävs gedigna politiska insatser och prioriteringar.

Unga feminister strävar efter jämlikhet där samhällets möjligheter och rättigheter ska vara tillgängliga för alla. Hittills ser det inte ut så. För att vända trenden föreslår vi därför:

• EU-migranter ska ha tillgänglighet till vård, omsorg och hälsa på samma villkor som svenska medborgare.

• Garantera att alla barn i Sverige får gå i skolan, oavsett legal status, utan oro för avvisning.

• Skapa en normkritisk och antirasistisk skola.

• Öka resurserna till arbetet mot diskriminering i arbetslivet

• Kompetensutveckla i antirasism för ett rättvist rättsväsende; romer ska kunna anmäla brott och bli tagna på allvar    

• Stärka de nationella åtgärderna för människor i hemlös- och utsatthet.

Utöver att hjälpa enskilda individer i en utsatt situation så skulle detta även stå i linje med de mänskliga rättigheterna som Sverige har förbundit sig till att följa. Ordet “rom” betyder människa. För att kunna prata om romers mänskliga rättigheter, måste vi först börja prata om romer som människor. Vi hoppas att S håller med oss.