Debatt: Det är dags för en socialdemokratisk klimatpolitik

Nu inleds Socialdemokraternas partikongress. Samtidigt pågår FN:s klimattoppmöte i Glasgow. Det är nu och under kommande år som besluten fattas som avgör om världen i sista stund ska kunna stävja klimatkrisen. Bland de tusentals motioner som skrivits till S-kongressen märks också en stor förändring. Det finns i hela landet ett växande tryck för att partiet ska formulera en politik som tar klimatkrisen på allvar och samtidigt fungerar för alla.

Även partistyrelsen har skärpt tonläget om klimatet. Man understryker att det är vår tids ödesfråga – tillsammans med välfärden, jobben och tryggheten. Ambitionen är helt rätt. Men när man analyserar vilken konkret politik som föreslås så är det uppenbart att den inte kommer räcka för att nå målen. Samtidigt har Klimatpolitiska rådet slagit fast att dagens politik är otillräcklig. Utsläppen minskar alldeles för långsamt. Faktum är att de svenska klimatmålen förmodligen är otillräckliga i sig. Utsläppen behöver egentligen närma sig noll redan under 2030-talet.

Det grundläggande problemet är att verktygen saknas. För det första behövs en ekonomisk politik som möjliggör de stora investeringar som krävs för en grön omställning – samtidigt som vi har råd att stärka välfärden och bryta utvecklingen mot växande klyftor. Klimatpolitiken måste vara en integrerad del av den ekonomiska politiken. För att ekvationen ska gå ihop behöver nödvändiga investeringar kunna lånefinansieras. Vissa menar då att vi inte ska ”skuldsätta nästa generation”. Men faktum är att den stora skulden till framtida generationer är att låta bli att ta itu med klimatkrisen. Vi har helt enkelt inte råd att vänta på att någon annan ska fatta de viktiga besluten.

Vi tjänar på flera sätt på att agera kraftfullt här och nu. Världen är på väg mot fossilfrihet, vad än oljebolag och reaktionära högerpolitiker säger. Ödesfrågan är hur lång tid processen kommer att ta. Om Sverige ställer sig i framkant så kommer vår konkurrenskraft att stärkas, jobb säkras och åtskilliga nya arbetstillfällen kunna skapas. Men för att lyckas behöver politiken göra det möjligt för industri och näringsliv att snabbt ställa om.

Inför partikongressen finns flera goda förslag för detta. Ett sätt kan vara en investeringsbank som kan hjälpa till med billigt, långsiktigt kapital; krav på klimatneutral offentlig upphandling för att skapa marknader för nya, gröna produkter; slutdatum för fossila bränslen så att marknaden vet vad som gäller; krav på att investeringar och samhällsplanering skall följa klimatmålen; att införa ett kompletterande mål för konsumtionsbaserade utsläpp; utfasning och omriktning av klimatskadliga subventioner så att pengarna istället kan göra det möjligt för boende i glesbygd att ställa om; omlastning från lastbil till båt och järnväg för minskad klimateffekt från godstransporter; ett klimatmål för skogen och ersättning till mark- och skogsägare. Alla dessa förslag förespråkas av ledande forskare.

Det finns en stark uppslutning i hela partiet om att omställningen måste vara rättvis och att alla klimatpolitiska åtgärder ska främja social, ekonomisk och ekologisk hållbar utveckling. Även här motioneras om en rad goda förslag: Utökade satsningar på kollektivtrafik och järnväg, laddinfrastruktur i hela landet, energieffektivisering av miljonprogram och bostadsbestånd. Poängen är att göra det möjligt för alla att ställa om, oavsett plånbok eller var man bor. Därför behöver klimatpolitiken inkluderas i den generella välfärdspolitiken. För att lyckas behöver omställningens kostnader fördelas gemensamt, efter ansvar och förmåga.

Det bästa sättet är via skattsedeln. De rikaste har störst marginal att ställa om och står också för de största utsläppen, men ansvaret ligger ytterst på det system som länge belönat kortsiktiga ohållbara vinster framför ett hållbart system. Därför föreslår en rad motionärer olika förslag för en omfattande skattereform och höjd skattekvot. Andra argumenterar klokt för att frukterna av omställningen också måste fördelas rättvist, framför allt genom ett mer progressivt och utjämnande skattesystem, men också genom att exempelvis mer av vinster från vindkraftsparker och nyttjande av naturresurser går tillbaka till kommuner och lokalsamhällen. Detta är centrala förslag med stort stöd.

Vi socialdemokrater är överens om färdriktningen. Men det finns alltjämt en rädsla för att göra de satsningar som krävs. Tänk om man fattar fel beslut? När det gäller klimatet har vi emellertid 30 års erfarenhet av vad som är fel beslut. Det är att inte agera. Det är hög tid för en socialdemokratisk politik för klimatet. Den kommer att skapa jobb, framtidstro och vinna val – tillsammans med en politik för stärkt välfärd, ökad trygghet och minskade klyftor.

Vi ser fram emot en modig kongress som rustar socialdemokratin med en politik som klart och tydligt säger: vi har råd med framtiden.

///

Annie Ross

Stockholms delegation

Mattias Vepsä

Stockholms delegation och riksdagsledamot

Magnus Manhammar

Blekinges delegation
och riksdagsledamot

Alexander Nilsson
Blekinges delegation

Ingrid Andreae

Göteborgs delegation och LO-ombudsman

Arwin Sohrabi

Skånes delegation

Håkan Andersson

Södra Älvsborgs delegation och ledamot i Västra Götalands Miljönämnd

Jessica Wide & Jonas Sallén Lennerthson

Dalarnas delegation

Meit Fohlin

Gotlands delegation
och oppositionsråd Region Gotland