Debatt: Det är dags att ge Lukasjenko en riktigt tydlig deadline

Civilsamhället i Belarus står vid frontlinjen i kampen för mänskliga rättigheter och demokrati sedan många år. Deras kamp förs under kraftigt repressiva omständigheter med ständiga hot från myndigheterna.

När demonstrationerna startade redan innan valet reagerade regimen snabbt: demonstranter, människorättsförsvarare och journalister arresterades, torterades och dömdes till böter och fängelse. Förtrycket mot oliktänkande i samhället fortsätter och världen har chockats av bilder på tortyrskadade demonstranter.

Sverige och EU har sedan protesterna startade haft en tydlig position – att stötta det belarusiska folkets kamp för fria och demokratiska val. Strax efter protesternas start meddelade biståndsminister Peter Eriksson (MP) att Sverige fryser allt bilateralt bistånd där statliga aktörer har en aktiv roll. Även EU har tagit ett liknande initiativ genom att omfördela pengar från myndigheterna till civilsamhället. EU har också lovat att fördela 20 miljoner kronor till de som utsatts för förtryck och tio miljoner kronor till civilsamhället och oberoende media.

Beslutet att frysa biståndspengar som gynnar Lukasjenkos auktoritära styre är självklart positivt. Dock måste dessa initiativ kombineras med fler insatser för att stödja civilsamhället. Dessutom måste villkoren för att det bilaterala biståndet återinförs vara väldigt tydliga och innefatta: fria och rättvisa val, att landets politiska fångar släpps samt att de som är ansvariga för människorättsbrott ställs till svars.

Förra torsdagen aktiverade 17 av medlemsländerna i OSSE den så kallade Moskvamekanismen för att tillsätta oberoende experter som får i uppdrag att se över situationen. Genom sådana insatser kan omvärlden säkerställa att människorättskränkningarna som nu sker dokumenteras av internationella experter och därmed ytterligare bekräftar det som det lokala civilsamhället vittnar om. På så sätt kan myndigheterna lättare ställas till svars för sina brott.

Omvärlden måste fortsatt agera för att hålla människorättssituationen i Belarus högt på den internationella agendan, särskilt när intresset riskerar att svalna samtidigt som civilsamhället är under ökat hot om attacker från myndigheterna.

I dagarna förväntas EU anta sanktioner mot 40 belarusiska tjänstemän som gjort sig skyldiga till valfusk och människorättskränkningar mot demonstranterna. År 2016 lyfte EU de flesta av sina tidigare sanktioner mot Belarus, efter vad som sågs som positiva steg mot förändring från myndigheternas håll. Denna gång får inte sanktionerna lyftas lika lättvindigt – det enda sättet att återfå EU:s förtroende måste vara genom riktiga demokratiska reformer.

Att EU via sanktioner visar stöd och solidaritet med det belarusiska folket och sänder ett tydligt budskap till de som är ansvariga för förtrycket är bra, men dessa sanktioner bör dock bara ses som ett första steg.

Medlemsländerna bör öka pressen genom att lägga till fler namn på listan för varje vecka som går och varje nytt övertramp som sker. Allt tyder på att den som bär störst ansvar – Aleksandr Lukasjenko – inte kommer tas upp på den initiala listan i hopp om att han ska gå med på en dialog med det internationella samfundet, oppositionen och civilsamhället. För att visa att man inte accepterar status quo och att Lukasjenko inte är immun är det hög tid för EU att ge diktatorn en tydlig deadline.