Det är inte okej att EU uppnår jämställdhet först 2082

Förra mandatperioden var jämställdhet och jämlikhet av hög prioritet för EU-kommissionen. Jämställdhetskommissionären fick för första gången en egen portfölj och kontroll över ett av EU-kommissionens departement. Det var av största betydelse för de banbrytande jämställdhetsreformer som vi under de senaste fem åren lyckades driva igenom.

Tack vare fokuserat och ambitiöst jämställdhetsarbete fick vi för första gången igenom en gemensam EU lagstiftning mot mäns våld mot kvinnor, lagstadgade krav på lönetransparens och jämställda bolagsstyrelser och en långsiktig jämställdhetsstrategi. Dessutom tog EU äntligen steget och ratificerade Istanbulkonventionen.

Det var stora och viktiga steg, som kunde tas tack vare att jämställdhetsfrågan var prioriterad, resurssatt, och att de med makt faktiskt ville se förändring.

Men trots förra mandatperiodens vinster har vi fortfarande lång väg kvar att gå. Med dagens takt kommer vi att uppnå jämställdhet i EU först 2082. De flickor som idag går i mellanstadiet kan alltså i dagsläget hoppas på att deras barnbarn kommer att vara den första generationen vars framtid och livsförutsättningar inte främst kommer avgöras av huruvida de föds till flickor eller pojkar.

Det är inte gott nog.

Feministiska rörelser runtom i olika EU-länder motarbetas och attackeras.

EU måste ta ledarskap för jämställdheten. I synnerhet nu, när vi ser hur feministiska rörelser runtom i olika EU-länder motarbetas och attackeras. En väl finansierad och organiserad anti-gender-rörelse är på frammarsch och deras mål är att undergräva kvinnors rättigheter och i synnerhet rätten att besluta om sin egen kropp. Fortsätter deras framgångar kan vi med stor sannolikhet inte räkna med ett jämställt EU ens inom våra barnbarns livstid.

Det allvarliga världsläget kräver att EU, som en av världens främsta demokratiska unioner, fortsätter att stå upp för jämställdhet, mer resolut och högljutt än någonsin. Därför ställer jag och Miljöpartiet höga krav på vad den framtida jämställdhetskommissionären ska leverera::

• En samtyckeslag i hela EU. Den svenska samtyckeslagen är ett föredöme. Bara ett ja är ett ja, och sex utan samtycke måste definieras som våldtäkt i hela EU. Efter lång och hård kamp, först i Sveriges riksdag, fick vi miljöpartister under den förra mandatperioden med oss en majoritet av EU-parlamentet i att tycka detta. När detta ställningstagande skulle omsättas till lag nådde vi inte hela vägen på grund av motstånd från vissa av medlemsländernas regeringar, men vi ger inte upp. Det får inte den nya jämställdhetskommissionären heller göra. Samtycke är en grundbult för ökad jämställdhet.

• Driv igenom EU:s antidiskrimineringslagstiftning. Sedan 2008 har EU:s antidiskrimineringsdirektiv varit blockerat i EU:s ministerråd. Denna lag skulle innebära att det i hela EU finns ett förbud mot diskriminering utanför arbetslivet och därmed ett minimiskydd mot diskriminering för den som diskrimineras på grund av sexuell läggning, religion eller trosuppfattning, ålder eller funktionsnedsättning. Lahbib har lovat mig och EU-parlamentet att hon inte ska dra tillbaka förslaget, utan tvärtom driva på för att rådet ska enas. När jag idag, offentligt, frågar ut henne kommer jag försäkra mig om denna ambition, och som EU-parlamentets chefsförhandlare kommer jag under hela mandatperioden att kämpa för att direktivet ska bli verklighet.

Att förbjuda eller begränsa aborträtten måste betraktas som könsbaserat våld.

• Stärk rätten till abort. Att förbjuda eller begränsa aborträtten måste betraktas som könsbaserat våld och vara olagligt. Tillgången till preventivmedel och rätten till sexualundervisning och sexuell jämlikhet måste försvaras och stärkas. Jag kräver att EU ska ta fram en strategi för kvinnors hälsa, som ska inkludera hur reproduktiva rättigheter ska stärkas och skyddas i alla EU:s medlemsländer.

• En uppdaterad jämställdhetsstrategi. Det behövs en ambitiös plan för hur kvinnors rättigheter ska stärkas, hur löne- och pengsionsgapen ska stängas och hur det kösbaserade våldet ska stoppas. Det behövs ett starkare skydd mot hot, hat och våld på internet. EU:s nuvarande jämställdhetsstrategi löper snart ut. Den måste ersättas av en ny som lägger fram konkreta förslag som pekar ut riktningen för EU. Men strategin får inte stanna vid tomma ord, utan måste kompletteras med konkret lagstiftning för mandatperioden.

Det är tyvärr smärtsamt tydligt att den föreslagna jämställdhetskommissionären förväntas utföra jämställdhetsarbetet med vänsterhanden samtidigt som hon ska ansvara för EU:s fulla krishantering- och beredskap. Det är positivt i bemärkelsen att kvinnor och minoriteter alltid drabbas värst när krisen kommer, men det riskerar likväl att jämställdhetsarbetet prioriteras ner. Risken är stor att jämställdhetsfrågan blir bänkad när krig, pandemier och naturkatastrofer kommer ta upp kommissionärens tid och fokus.

Mitt budskap till EU:s jämställdhetskommissionär är därför att ensam inte är stark – vi måste vara många som går samman för att under de kommande fem åren fortsätta att driva på. Vi måste visa att vi är många som inte accepterar att EU:s ambitioner i jämställdhetspolitiken blir en historisk parentes.

I en tid då högerextrema krafter växer sig allt starkare, med nedmontering av demokratin som naturlig följd, förväntar jag mig att Hadja Lahbib krokar arm med oss gröna. Annars är hon dömd att misslyckas.