Debatt: Denis, 6, får stanna - men de andra barnen då?

Den hjärtskärande historien om Denis, sex år, som efter sin mors plötsliga död hotats med utvisning till sitt födelseland Ukraina, trots att hans svenskboende morföräldrar ansökt om att adoptera honom, har med rätta väckt starka känslor under de senaste dagarna.

Blotta tanken på att skicka en liten pojke ensam till ett land som sedan drygt fyra år tillbaka fått se delar av sitt territorium ockuperat av ryska trupper, och som dessutom lider av svåra inre osäkerheter, är helt enkelt vanvettig. Som tur är har Migrationsverket, i den kritikstorm som följt i kölvattnet av den mediala uppmärksamheten, aviserat att utvisningen av Denis stoppats tills vidare. Att myndigheten insett det orimliga i sitt beslut är självklart högst välkommet.

Dessvärre är Denis långt ifrån det enda barnet som har råkat illa ut till följd av att Sverige satt i system att deportera barn och unga till farliga områden.

I en ny rapport larmar Rädda Barnen om den fruktansvärda situation som möter många av de barn och unga som utvisats från Europa till Afghanistan. Rapporten visar tydligt att en stor del av de barn och unga som tvingats tillbaka till det krigshärjade Afghanistan efter att ha nekats asyl i Europa lever under förkastliga förhållanden.

Fler än hälften av de som har intervjuats i rapporten har utsatts för olika former av tvång och våld efter att de återvänt. Mindre än en tredjedel går i skolan, och en klar majoritet överväger att fly på nytt. Läget i Afghanistan är sämre än på länge.

Enligt nyligen publicerad statistik från FN var antalet civila dödsfall till följd av väpnat våld under de första nio månaderna 2018 det högsta på fyra år. I Rädda barnens rapport War on Children, som kartlägger det globala våldet mot barn, rankas konflikten i Afghanistan som den näst farligaste i världen ur ett barnperspektiv. Dessa fakta verkar dock inte ha nått hela vägen till svenska politiker, som inte lyfter ett finger för att stoppa de inhumana deportationerna av barn och unga till Afghanistan.

Efter riksdagens historiska beslut den 13 juni är det klart att Barnkonventionen äntligen kommer att inkorporeras i svensk lagstiftning. Nu är frågan om politikerna tänker leverera en politik som följer lagen. Enligt artikel 22 i Barnkonventionen har alla barn på flykt rätt till skydd.

Vidare har alla barn rätt till utbildning (artikel 28), och ska skyddas mot krig (artikel 38). Att Sverige fortsatt genomför deportationer av barn och unga till farliga länder, bland annat Afghanistan, är ett direkt brott mot den konvention våra politiker nyligen fattat beslut om att göra till svensk lag.

Rädda Barnens ungdomsförbunds hållning i denna fråga är mycket tydlig – barnrättsperspektivet ska alltid komma först i asylprocessen. Vi motsätter oss kraftigt den rådande deportationspolitiken, och kräver ett omedelbart stopp för alla utvisningar av barn från Sverige.

I stället för att ägna all sin vakna tid åt att bråka sinsemellan om vem som ska sitta i Rosenbad, borde politikerna agera snabbt och kraftfullt för att säkerställa att Sveriges brott mot Barnkonventionen upphör så snart som möjligt. Annars kommer Denis inte att bli det sista barnet som kommer i kläm.