Debatt: Den historiska kampen pågår fortfarande

Jag slutar aldrig att häpna över hur stora högerns skygglappar är och alla de politiska beslut som de antingen har stött eller motarbetat. 

Först var det ett motarbetande av allmän rösträtt, sedan var det ett motarbetande av kvinnlig rösträtt. Efter det kommer en rad av saker som till exempel motarbetande av åtta timmars arbetsdag, stöd för apartheid i Sydafrika, motarbetande av allmän tjänstepension och allt annat som motarbetats av högern.
I dag kanske de flesta av oss ser dessa saker som självklara men de har inte alltid varit det. Socialdemokratin har slagits för en hel rad av saker som högern inte ville att vi skulle ha förmånen att ha.

Den gamla klasskolan är borta i dag, vilket gör det möjligt för alla i Sverige att skapa sig ett bra liv i stället för att pengar ska styra vilka som ska ha möjlighet till studier. Den klassresa som många av oss kan göra i dag är en frukt av socialdemokratins kamp för lika rättigheter i samhället.

Devisen ”alla ska med” är ett skämt för många, men de som har levt lång tid under 1900-talet vet att det socialdemokratin slagits för har varit en viktig kamp för att just få med alla i samhället. Pengar och makt ska inte styra när det gäller skola och utbildning, välfärd och omsorg eller sjukvård. Alla ska ha lika rättigheter till detta.

Så varför ta upp högerns kamp under 1900-talet? Därför att den kampen fortsätter även i dag. Högern
i dag kämpar för att sänka löner. De kämpar för att göra arbetslivet och anställningar osäkra. 

Och de kämpar fortfarande för en massa saker som liknar den kamp de har fört historiskt sett. Det går alltid att peka på diverse saker i vårt nutida samhälle som högern slåss för eller motarbetar och sedan se paralleller från svunnen tid.

Kollektiv styrka ger individuell frihet. Friheten för alla beskärs av valfriheten som kidnappar frihetsbegreppet. Valfriheten ger ingen reell frihet för alla. Den gör det bara möjligt för högern att slå ner på det allmänna och det vi äger gemensamt genom att låta privata aktörer, svenska eller utländska, knapra på den offentliga kakan. De äter upp den gemensamma sektorn sakta men säkert, och då får vi helt plötsligt ett samhälle där vi alla inte har makt och inflytande över saker som borde ägas gemensamt för att folket ska ha äkta och reell frihet. De som påstår att de inte bryr sig om vem som äger saker i vårt samhälle visar prov på en oerhörd naivitet.