Debatt: Debatten bör föras på en annan spelplan

Inför Bokmässan i höst kan vi vara överens om en sak: det har aldrig rått så stor oenighet om vad det innebär att gå dit. Och kanske råder ännu större oenighet om vad det innebär att inte gå dit. Efter att ha följt diskussionen i ETC Göteborg och på andra ställen de senaste veckorna vill vi på tidskriften Ord&Bild nyansera några av dessa beskrivningar.

Bokmässan har efter att förra året flera gånger ha bytt fot i -frågan om Nya Tider som utställare, utrett frågan och -bestämt sig för att tidningen -faller inom ramen för vilka -mässan hyr ut monterplats till. Nu är det upp till alla andra att förhålla sig till det beslutet.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Vi förstår och respekterar att de utställare som tar avstånd från Nya Tiders innehåll och ideologi kan komma till olika slutsatser om vilken motståndsstrategi som är den rätta. Det har varit en lång och grannlaga process även för oss. I år har vi ingen monter, vi medverkar inte i några inplanerade samtal och som medlemmar i den ideella föreningen Göteborgs Litteraturhus engagerar vi oss i skapandet av en annan arena, på Litteraturhuset den 29/9 och Världskulturmuseet den 30/9.

Vi har fattat våra beslut för att Nya Tider med sitt innehåll är en del av en rasistisk retorik som i ena änden är ord, i andra änden är våld. För oss betyder det något att välja att inte delta på samma arrangemang som Nya Tider. Vi tror att det framför allt betyder något för dem som oftast utsätts för det våld, verbalt och fysiskt, som Nya Tiders retorik är en del av.

I den diskussion om Kultur i Västs deltagande på Bokmässan som förts på ETC:s debatt-sidor, tycker regionrådet Birgitta Losman (MP) att Kultur i Väst ska vara närvarande på mässan. Hon vill “att vi från regionen är på plats och tar diskussionen och står upp för allas lika värde” (30/5).

Att Losman har sin inställning i frågan om närvaro eller inte är en sak. Men argumentet som antyder att den som inte går till mässan inte “tar diskussionen och står upp för allas lika värde”, är inte hållbart.

De 202 författarna i det så kallade Författaruppropet i Dagens Nyheter samt alla tidskrifter, förlag och institutioner som väljer att inte delta på årets Bokmässa tar debatten lika mycket som de som väljer att delta, på mängder av andra arenor. I text, samtal och handling diskuterar vi vad kombinationen ren rasism och halvkvädet “hundvisslande” samt konspirationsteorier innebär för både det vi kallar politiskt klimat och faktiskt liv för stora delar av Sveriges befolkning.

Åsa Linderborg skriver i -Aftonbladet (29/5): “De som helt vill slippa snacka om Nya Tider säger att det här över huvud taget inte är en fråga om yttrandefrihet. Oh yes, det är det visst.”

Vi upprepar därför det som många andra också sagt: -diskussionen handlar inte om att begränsa Nya Tiders rätt att yttra sig. Det vi talar om är vad deras retorik för med sig.

I skuggan av opinionsundersökningar som visar att nästan en femtedel av Sveriges befolkning är beredda att rösta på ett parti med rasistisk och nazistisk grund, är det av största vikt att inte köra på business as usual. Ibland måste man ta ett steg utanför en viss spelplan. I år behöver vi föra ett samtal någon annanstans än på själva mässan. Det hotar vare sig yttrandefrihet-en eller lämnar fältet fritt för nazismen.

Hur ska vi värja oss emot att språket blir till rasistiskt våld? Det är den svåra frågan och den avgörs inte på Bokmässan. Vad gäller deltagandet där måste alla välja efter eget huvud och hjärta. Det är inte konstruktivt att polarisera den grupp som i grunden är politiska motståndare till de idéer Nya Tider står för. Samtidigt är det viktigt för oss att klargöra vad det innebär för oss att vi uteblir från Bokmässan i år. Och vad det inte innebär.