Debatt: DCA får inte leda till kärnvapen i Sverige

I torsdags tillkännagav försvarsminister Pål Jonson (M) att det mycket långtgående militära samarbetsavtalet med USA, Defense Cooperation Agreement (DCA), trätt i kraft. Svenska Freds är kritiska mot avtalet eftersom det ger alltför stora befogenheter till amerikansk militär och eftersom processen saknar demokratisk förankring. 

I ett nordiskt perspektiv har Sverige drivit igenom sitt DCA-avtal på rekordkort tid. Avtalet blev känt för media och allmänhet december 2023 och riksdagen röstade ja till avtalet den 18 juni 2024. Detta avtal har under våren engagerat tusentals oroliga medborgare. Över 30 000 personer har skrivit under för att kräva en folkomröstning i frågan. 

Vissa saker kan man inte komma överens om i ett samhälle. Det måste man stå ut med. Inom demokratiforskningen konstateras dock att för att inte ett samhälle ska skadas krävs inkluderande och demokratiska processer, inte minst för de medborgare som inte håller med om det som beslutas. Ju större frågor, desto viktigare. Natoprocessen var en sådan stor fråga, och långt ifrån inkluderande och demokratisk. Många svenskar har idag inte alls kännedom om DCA-avtalet, vilket tyder på ännu ett förhastat förfarande av en viktig fråga. 

I regeringens remissrunda lyfte Svenska Freds, som en av få civilsamhällesorganisationer som var remissinstans, en rad frågetecken. Det saknas analyser av DCA-avtalets påverkan bland annat ur ett jämställdhetsperspektiv och vad gäller inverkan på lokalsamhällena kring baserna. 

Nu i augusti när avtalet träder i kraft återstår fortfarande många frågetecken. Inte minst på de 17 orter med militära anläggningar som nu öppnas upp för amerikansk militär. Kärnan i avtalet är att Sverige ger USA obehindrad tillgång till 17 svenska militärbaser från Kiruna i norr till Revingehed i Skåne. Delar av områdena på baserna reserveras exklusivt för USA och ger dem rätt att lagra amerikanskt material i Sverige. 

De amerikanska styrkorna ska visserligen föranmäla vilken typ av materiel de avser att lagra, men Sverige har ingen rätt att verifiera eller kontrollera det som sedan förs in. Det väcker både frågor om den svenska suveräniteten, att inte ha kontroll över svensk mark, och maktförhållandena i själva avtalet. 

DCA-avtalet är alltså helt och hållet byggt på förtroende. Sverige har inte heller rätt att granska amerikanska bombflyg som passerar svenskt territorium eller amerikanska fartyg som lägger till i svenska hamnar inte bär kärnvapen.

Även om det i dagsläget inte är troligt så stängs helt enkelt inte dörren för USA att föra in kärnvapen i Sverige. Risken finns dock att den svenska regeringen öppnar för kärnvapen i kris och krigstid. När ett sånt läge av kris eller krig uppstår definierar regeringen själva. Den svenska regeringen kan ändra sig även i fredstid på en förfrågan eller påtryckning från USA. Då finns  ingen skriftlig garanti gentemot det svenska folket att förhindra kärnvapen på vår mark. Det har dock Norge och Danmarks DCA-avtal, som hänvisar till ländernas kärnvapenpolicies. Finland har en nationell lagstiftning som förbjuder kärnvapen på finskt territorium och Finlands DCA-avtal hänvisar till denna lag. 

Vi behöver naturligtvis även i Sverige robusta garantier mot att massförstörelsevapen förs in eller placeras i Sverige. Enligt en undersökning av Novus vill en majoritet av svenska folket ha ett förbud mot kärnvapen på svensk territorium. 

Sverige måste göra allt i sin makt för att förebygga kapprustning.  Men först behöver vi göra vår hemläxa. Vi kräver att Sverige inför en lag som förbjuder kärnvapen på svenskt territorium.