Debatt: Därför samlar ni bara de närmast sörjande

Klimatfrågorna begränsar sig i Sverige till skatt på drivmedel och omställningspolitik. Samtidigt fortsätter stora multinationella företag med hjälp av finans- och marknadsliberala lagar att skövla och plundra vår jord på enorma resurser. Arbetarklassen överger vänstern i allt större utsträckning för populistiska alternativ med borgerlig agenda. Och som svar på förlorat förtroende så fortsätter den västliberala vänstern att predika kön, hudfärg och klimatfrågor som varken gör från eller till.

Vi behöver en socialistisk renässans, en ny vänster som attackerar finanssystemet och som på riktigt talar om klassernas kamp mot en överklass som just nu helt ostört får plundra vår jord och ställa arbetare mot arbetare. Alla våra samhällsutmaningar utgår från detta enda. Att krossa klassamhället i grunden och kapa dess livnärande åder – kapitalismen. 

Det duger inte att prata kön eller hudfärg. Med identitetspolitik välter vi inga samhällssystem. Den är förutom helt obegriplig utanför den socialistiska akademiska överklassen, helt irrelevant för att en ny ekonomisk samhällsordning ska kunna växa fram. Vänstern av idag har tappat bort sig i snömos och flum i dess välmenande ängslighet. 

Om vänstern och då främst Vänsterpartiet ska vara trovärdiga i sin roll som arbetarklassens försvarare och socialismens fanbärare så måste samhällsutmaningarna attackeras från vänster med riktad udd mot finanssystemet.  Klimatet är ett kapitalistiskt problem med ett allt högre krav på tillväxt för att möta någon sorts upplevd efterfrågan. Rasismen är ett klassproblem med allt högre klassklyftor som möts av förakt och rädsla för den andre. Kvinnokampen är även den en ekonomisk kamp för frihet. Korruptionen, krigen och klimatförändringarna är även de kapitalistiska skapelser sprungen ur ett profitbegär som tänjer gränser som redan är uttänjda till bristningsgränsen. 

Den genuspolitiska agendan och den hudfärgscentrerade politiska ängsligheten tar vänstern allt längre bort från verklighetens stora utmaningar. Vanligt arbetande folk med barn och vardagliga bekymmer och problem finner ingen relevans i tjafs om HBTQ-certifierade förskolor. Prekariatet finner inget intresse i vilket kön eller vilken hudfärg era företrädare har – de vill ha jobb och de är villiga att lyssna om politiken är relevant oavsett ur vems mun det än kommer ifrån.

Vänstern har övergett sitt ursprung, marxismen för någon sorts nyliberal västcentrerad akademisk överklasscynism som tror sig kunna trolla bort utmaningarna med akademiska hudfärgsanalyser. Det kommer aldrig att fånga de förtryckta massornas intresse. Därför samlar ni också bara de närmast sörjande. Tyvärr.