Var fjärde kvinna känner sig otrygg när hon är ute ensam på kvällen. Genom att finnas närvarande och visa civilkurage kan vi tillsammans ta natten tillbaka, skriver Nattskiftets initiativtagare Lisen Andréasson Florman.

Tjejen chockas när jag frågar om hon vill ha sällis till bussen utanför klubben. Trettionånting-åriga mannen berättar för första gången om sin rädsla för att bli rånad. Hen oroar sig för gängmisshandel. Bästisarna gråter då de återförenas.

Under sommarnätterna 2014 upplevde jag mycket som nattvandrare i trygghetsorganisationen Nattskiftet. Jag känner igen människors rädsla från de två tillfällen jag själv blev överfallen på väg hem från krogen. Det var efter dessa händelser som jag bestämde mig för att jag ville arbeta för att skapa trygghet. Men hur ska det gå till?

Att känna sig trygg är en mänsklig rättighet, enligt oss på Nattskiftet. Ordet trygghet definieras som ”en känsla av välmående och säkerhet bland vänner eller i samhället”. Men vårt samhälle idag kan uppfattas som otryggt på många plan. Och trygghetsdebatten är nog hetast kring genus- och etnicitetsfrågor.

Men vad är trygghet? Hur känns trygghet? Vem får känna sig trygg? Vi på Nattskiftet kallar oss för en trygghetsorganisation därför att vårt mål är kortsiktig och långsiktig trygghet samt att skapa en övergripande dialog. Vi börjar med en fråga – trygghet på vägen hem i natten. Med en kärna i att utbildade volontärer – så kallade Nattkompisar – nattvandrar kring klubbar och på festivaler, samlar vi kunskap. Vi tror att civilkurage är nyckeln, ett civilkurage grundat i närvaro. Ett fredligt och enkelt civilkurage. Under 2014 såg vi hur en sälliskultur började växa. I år ska vi nattvandra igen, och utveckla vår förening.

Men givetvis har vi kritiserats: ”Ni spär på en ologisk rädsla, då kvinnor inte bör känna sig rädda eftersom män är mer i riskzonen för överfall. Våldsbrottsstatistiken på Södermalm har faktiskt sjunkit, varför behövs ni?”

Men något vi kan konstatera efter våra nattvandringar och möten med otaliga personer är att en trygghetsorganisation behövs. Otrygghetskänslan är mycket logisk. Det räcker med en snabb googling på ”våldskapital”, ”våldtäktskultur” eller ”näthat” för bekräftelse.

Känslan av trygghet är viktig. Var fjärde kvinna känner sig otrygg när hon är ute ensam på kvällen, enligt Nationella trygghetsundersökningen (NTU) från Brottsförebyggande rådet (Brå). 15 procent av män och kvinnor känner sig otrygga i sitt eget bostadsområde. En stor del av alla misshandelsfall är relaterade till alkohol. Brotten sker ofta på allmän plats och då mellan personer som inte känner varandra sedan tidigare. 2024 misshandelsbrott och 2287 hot/kränkningsbrott rapporterades på Södermalm i Stockholm under 2013.

Forskning av psykologen Lera Broditskys på University of California i USA visar att om brottslighet beskrivs som ett odjur tänker vi att hotet kommer utifrån och ska bekämpas som en vi mot dem-utmaning. Om brott istället beskrivs som ett virus tänker vi att lösningen finns i att hitta bakomliggande orsaker och se inom oss själva. Vi på Nattskiftet tror mer på det senare synsättet. Om varenda en av oss ser våra möjligheter att göra livet lite, lite tryggare för bara en medmänniska varje natt har vi redan kommit långt. Det är tillsammans som vi tar natten tillbaka. Vad tycker du?