Debatt: Därför måste regeringen säga nej till Preems utbyggnad

Regeringen förväntas under kommande veckor besluta om Preem ska få bygga ut sitt raffinaderi i Lysekil. Ansökan ger bolaget möjlighet att förnya och utöka sin produktion av fossila bränslen. Satsningen skulle troligen skapa 250 arbetstillfällen. Samtidigt hoppas Preem att i framtiden kunna tillverka förnybara bränslen.

Problemet är att ansökan gäller fossila satsningar i närtid – satsningar som för lång tid binder Lysekil och Sverige vid fossil tillverkning. En ärlig kalkyl av vad detta innebär leder ofrånkomligen till slutsatsen att investeringarna äventyrar Sveriges klimatmål och går på tvärs med Parisavtalets mål att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5–2 grader.

Det finns de som hävdar att ett utbyggt raffinaderi inte är ett problem eftersom det ingår i EU:s utsläppshandel. Resonemanget haltar betänkligt. EU:s utsläppshandelssystem är idag för klent för att klara Parisavtalets mål. Priset på utsläpp är för lågt och de tillåtna utsläppen är för stora. För raffinaderier ingår dessutom enbart utsläppen från själva tillverkningen av fossila bränslen. De mångfalt större utsläppen vid förbränningen av exempelvis fartygsbränslen – som ska tillverkas i Lysekil – ingår inte alls.

Man kan hoppas att EU:s klimatpolitik skärps betydligt. Men det gör det knappast lägligare att bejaka en utbyggnad i Lysekil. Varför ska Sveriges regering säga ja till omfattande investeringar som både äventyrar klimatmålen och riskerar att förvandlas till strandade tillgångar när de klimatpolitiska tumskruvarna ofrånkomligen skruvas åt under kommande decennium? Det gagnar vare sig Lysekil, Sverige eller klimatet. Reformisterna uppmanar därför regeringen att säga nej till Preems ansökan.

Ett ja underminerar Sveriges klimatlagstiftning och trovärdighet som ledande klimatnation.

Ett ja försvårar de klimatpolitiska mål som beslutats av Sveriges riksdag och går på tvärs mot Parisavtalets mål att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5–2 grader.

Ett ja riskerar att binda Lysekil och Sverige vid en fossil infrastruktur som inom tio år kan bli värdelös.

Socialdemokratin behöver visa att den tar vetenskapens budskap på allvar och driver på för en grön omställning i enlighet med Parisavtalets mål – även när det uppstår potentiella målkonflikter. Men det kräver också en genomtänkt strategi för att göra omställningen till ett samhällsprojekt som gagnar det stora flertalet. Samhällen som Lysekil kan inte lämnas vind för våg. Det innebär bland annat att:

• Regeringen bör driva på för omfattande gröna investeringar, bland annat genom offentlig upphandling och upprättande av en statlig investeringsbank.

• Regeringen bör satsa på ett storskaligt, grönt energieffektiviseringsprogram av miljonprogram och industrilokaler, såsom den danska socialdemokratiska regeringen föreslagit. Realistiska kalkyler pekar på att en sådan satsning kan skapa 40 000 årliga arbetstillfällen.

• Regeringen bör inte tillåta fossila investeringar och endast ge tillåtelse till nya raffinaderier som tillverkar fossilfria bränslen med lågt klimatavtryck.

• Regeringen bör erbjuda en jobbgaranti till samhällen och sektorer som påverkas starkt av en grön omställning, såsom Lysekil och raffinaderisektorn. I detta ingår omskolning för att tillvarata dagens kunskap i nya branscher som bioraffinaderier och produktion av vätgas och elektro­bränslen.

• Regeringen bör ta fram en vätgasstrategi i samklang med EU:s satsning. Bland annat bör möjlighet till framtida produktion av vätgas och elektrobränslen i Lysekil undersökas, kopplade till havsbaserad vindkraft och det västsvenska gasnätet.

Reformisterna kommer under hösten presentera ett heltäckande förslag om en svensk Green New Deal, en grön ny giv som tar Paris­avtalets mål på allvar och samtidigt strävar efter ett bättre Sverige efter coronakrisen, med kraftfulla satsningar på nya jobb, minskade klyftor och stärkt välfärd i hela landet. Sverige behöver en grön ny giv – inte miljardsatsningar på fossila bränslen.