Debatt: Därför har Alex Schulman fel

I veckan redogjorde Alex Schulman sina åsikter angående utbildningsministern Gustav Fridolins uttalande kring könssegregerade klassrum.

Min skepticism kring texten började snabbt när han i hans första uttalande säger att det helt enkelt inte finns så mycket man kan göra åt att tjejer och killar är olika av anledningen att de de facto har olika fysiska förutsättningar, alltså ett helt och hållet biologistiskt uttalande.

Han fortsätter vidare med att beskriva hur Gustav Fridolin verkar tro att sådana här uppdelningar "handlar om ett medvetet attentat mot jämställdheten som sådan" för att sedan framföra att man istället ska se detta som sunda aktioner då man ser till allas olikheter.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Begreppet kön handlar om så mycket mer än fysiska tillstånd och uråldriga beteendemönster. Jag växte upp med könssegregerade gympaklassrum (i en väldigt vit, medelklass innerstadsskola i Stockholm – surprise!) och märkte av att denna typ av uppdelning reproducerar könsstereotyper och gör att de som inte känner att de till fullo passar in de egenskaper och attribut som förväntas i det binära könssystem som råder i dag exkluderas och tvingas att inordnas i någon av dessa.

Gymnastiklektionerna gav efter för könsstereotyper i form av att "kill-gympan" alltid bestod av bollsport och gymsessioner och "tjej-gympan" bestod av yoga och akrobatik, en snäv uppdelning som både bekräftar vad stereotypen vill att barn av olika kön ska ägna sig åt, men även exkluderar en mängd andra människor som till exempel icke-binära eller personer som inte känner att de passar in i denna dikotomi.

Och för att förtydliga Alex Schulman: sådana uppdelningar är attentat mot jämställdheten, både medvetet och omedvetet. Där vi ska se denna binära paradigm som det enda rådande, där allt annat ska systematiseras omkring. Den biologistiska utläggningen bortser helt från de sociala mekanismer som verkar och som placerar alla in i ytterst snäva normer.

När Alex Schulman sedan påpekar att "(...) vi alla behöver ett eget rum ibland" så har han därmed rätt. Men inte i den benämning som han här åsyftar. Separatism har varit en strategi som har varit otroligt viktig i bland annat feministiska, antirasistiska och hbtq-rörelser, skillnaden då är att det alltid har en medveten strategi för att ge en viss marginaliserad grupp andrum. I detta fall så är det emellertid inget val, utan elever tvingas in i klassrum som de kanske inte ens identifierar sig med.

Gustav Fridolins uttalande är varken populistiskt eller tendentiöst som Schulman påstår, det är ett steg framåt och någonting som vi kan jobba utifrån. Efter att detta fullt ut träder i kraft så väntar ett otroligt stort arbete, att jobba med könsroller i klassrum och hur alla ska kunna inkluderas på ett lukrativt sätt, som till en början läggs på skolverket och hur de skriver in detta i läroplanen. Jag säger inte att det kommer att vara lätt, men att försöka gå ifrån idéerna om att vi "bara är olika" och istället se till se sociala och kulturella mekanismer som inordnar oss i olika roller är ett steg på vägen.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.