Debatt: Därför får Sveaskog årets Greenwashpris

När Jordens Vänner för tionde året i rad delar ut årets Svenska Greenwashpriset är det statliga Sveaskog som med stor marginal tar hem skampokalen. Greenwash, eller det svenska ordet grönmålning, handlar om att framställa en vara eller verksamhet som mer miljöanpassad än den verkligen är. I Sveaskogs fall handlar det om ett bolag som utåt lyfter sina skogsvårdande avsättningar och aktiviteter, men samtidigt bedriver ett brutalt skogsbruk och återkommande ertappas med att i snabb takt kalhugga skogar med stora naturvärden.

Några kalhyggen syns dock inte på bolagets hemsida. Här är det John Bauer-skogar som gäller.

Genom Sveaskogs kommunikatörer får vi också “upptäcka en ekopark” och lära oss att Sveaskog “tar hand om skogen så att den kan fortsätta att växa”. I någon sorts halv extas lyckas bolaget vrida det ett varv till och konstatera att de ”får skogen att växa”.

Tydligen landar inte budskapet riktigt väl. Det räcker inte att berätta hur fantastiskt Sveaskog är för miljön. De som röstade fram bolaget ville uppenbarligen gärna se det i verkligheten också.

Medan skogsindustrin försöker gömma sig bakom konstaterandet att mängden biomassa från skogen är betydligt större idag än för 100 år sedan, och att man planterar två nya träd för varje som träd man hugger ner, så är det ett faktum att skogarna har blivit yngre och att det som återplanteras fortfarande är mer att likna vid trädplantager än skogar. Statliga Sveaskog är starkt bidragande till denna utarmning. Från miljörörelsen hör vi dessutom återkommande rapporterar om allvarliga markskador efter bolagets skövlingar. Vi hör hur bolaget hemlighåller sina inventeringar kring känsliga arter och livsmiljöer för djur. Vi hör hur man helt enkelt säljer skogsområden som man själva inte kan avverka på grund av sin FSC-märkning till bolag som inte omfattas av miljömärkningssystemet, och som kort därefter avverkar skogen. Vi hör om jaktlag som inte skjuter tillräckligt många plantätande älgar på bolagets marker och därför riskerar att bli av med sitt arrende.

Bolaget har även fått hård kritik av före detta egna medarbetare på höga positioner som säger att de själva har “fått uppleva att naturvårdsfrågorna nedprioriterats i produktionschefernas budgetprocesser och att satsningen på hög vinst överskuggat allt annat”.

Som miljöorganisation tycker vi såklart att det är bra att svenska företag och andra samhällsaktörer har förstått att miljö- och klimatfrågorna är något viktigt för svenskarna, och känner en press på sig att anpassa sin verksamhet. Problemet uppstår när allt blir yta. Som när förra årets vinnare av greenwashpriset, fossilbolaget Preem, tapetserar sin hemsida med vegetariskt korv och Gunde Svan som berätta om deras förnybara bränsle gjort på svenska skogsråvaror. Men “glömmer” att berätta att de är en av Sverige stora utsläppare av växthusgaser, och dessutom vill släppa ut ännu mer. Och att deras bränsle från svensk skog inte står för mer än 0,25 % av deras produktion, vars råvara nästan fullt ut är Saudiarabisk olja.

Faktum är att vi inte har tid med det här greenwash-tramset. Vi är mitt i en klimatkris, som om den tillåts fortsätta, riskerar att rasera livsviktiga ekosystem för djur och växter och förstöra livsmiljön för miljarder människor. Det löses inte med snygga hemsidor, köpta redaktionella annonser eller påkostade reklamfilmer. Företag och samhällsaktörer som vill ha beröm för hur duktiga de är behöver också börja leverera, allt annat är greenwash.