Debatt: Daniel Suhonen: Våga höja skatten, Löfven!

Den socialdemokratiska oviljan att lyfta behovet av höjda skatteinkomster och en bättre fördelning är helt oförklarlig. Till skillnad från väljarna tycks partiet ha svalt Moderaternas politik, skriver S-debattören Daniel Suhonen, som reagerar på gårdagens intervju med Stefan Löfven i Dagens ETC.

Sedan borgarna kom till makten 2006 har de målmedvetet ägnat sig åt ett systemskifte. Motorn i denna omläggning har varit sänkta skatter. Med det femte jobbskatteavdraget har skatterna sänkts med nästan 140 miljarder per år jämfört med innan Reinfeldt fick makten.

Drar man ut tendensen till millennieskiftet blir sänkningen ännu större. Som andel av BNP har skattekvoten, alltså skatternas andel av ekonomin, rasat från 51,5 till 44 procent av BNP. Om inget görs åt denna utveckling kommer 2000-talets skattenota bara för år 2015 vara 330 miljarder per år.

330 miljarder mindre till förlossningsvård, äldreomsorg, pensioner, järnvägsunderhåll. Man måste vara borgerlig finansminister för att inte erkänna att detta är en remarkabel förändring av förutsättningarna för politik i vårt land och en förklaring till varför mycket offentligt fungerar sämre.

Det innebär att svenska folket fått mer köpkraft, men framförallt har det spätt på en redan ökande grotesk ojämlikhet – de största pengarna rullar till de redan rika. Reinfeldts och Borgs tal om undersköterskor är struntprat. De talar bara om jobbskatteavdraget som gett mest i procent till medelinkomsttagaren. Men hela bilden måste in: försämrade socialförsäkringar och a-kassa slår stenhårt mot de med lägst inkomster, och sänkt fastighetsskatt, bolagsskatt, diverse avdrag och borttagen förmögenhetsskatt ger miljarder till de som redan är proppmätta. Att vänstersidan inte bättre lyckas slå hål på denna perversa fördelningsprofil är ett haveri och beror naturligtvis på att Socialdemokraterna nästan accepterat hela den borgerliga skattepolitiken.

Som Katalys visade med vår skatterapport i november (Hälften kvar och hela framtiden) finns möjlighet att finansiera stora välfärdsförbättringar och rejäla klimat- och bostadsinvesteringar om man vågar gå tillbaka till en skattekvot runt eller strax över 50 procent. Det här kommer inte att skada drivkrafterna att arbeta, utan tvärtom skapa hundratusentals arbeten.

Den socialdemokratiska oviljan att lyfta behovet av höjda skatteinkomster och en bättre fördelning är helt oförklarlig. Svenska folket är nämligen utleda på ständiga nedskärningar och växande ojämlikhet och visar det i nästan varje opinionsmätning som görs – hur frågorna än ställs. När Katalys i höstas mätte opinionen via Novus ställde vi frågan: Om du måste välja mellan ett femte jobbskatteavdrag på cirka 250 kronor i sänkt inkomstskatt per månad eller att motsvarande pengar i stället används till att satsa på kvalitetsförbättringar i skolan, vilket väljer du då? På detta svarade 76 procent att de föredrog pengar till skolan, endast 16 procent föredrog sänkt skatt. Bland de rödgröna väljarna skulle 93 procent prioritera pengar till skolan. Även bland de borgerliga väljarna var det en majoritet – 59 procent som prioriterade den gemensamma skolan framför den egna plånboken. Det finns också ett mycket starkt stöd för progressiva skatter: 60 procent tycker att de som tjänar mest också ska betala mest procentuellt av sin inkomst.

Detta förstärker bilden av ett attitydskifte. I dag är motståndet mot skatter och välfärd mindre än på flera decennier visar SCB:s attitydundersökningar. I valet 2010 var det första gången som mindre än hälften av befolkningen tyckte att skatterna bör sänkas och de sociala kostnaderna skäras ned.

Det borde vara ett drömläge för Socialdemokraterna. Men det paradoxala är partiets oförmåga att formulera en tydlig linje. Till skillnad från väljarna tycks man ha svalt Moderaternas politik.

Den generella välfärdsstaten är omtyckt, men folk vet i dag inte vad socialdemokratin står för. Man säger sig prioritera skolan men berövas med accepterande av det femte jobbskatteavdraget – som folk inte vill ha – möjligheten till att förstärka skolan med tolv miljarder per år.

Socialdemokraterna borde våga säga att man river upp ett femte, och avvisar ett sjätte jobbskatteavdrag. Pengarna ska gå till att rädda den svenska skolan. Det har man inget att förlora på. Att inte göra det är det verkligt riskabla.

Daniel Suhonen, chef på Katalys – institut för facklig idéutveckling, socialdemokrat och författare