Debatt: Dags att stoppa strömmen av skattemedel ner i kungens fickor

Äntligen har regeringen tillsatt en utredning om apanaget, det vill säga det direkta ekonomiska stödet till kungen. Utredningen har kommit till stånd efter den överenskommelse som träffades redan våren 2018 mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet, Liberalerna, Moderaterna och Kristdemokraterna, och är alltså inte ett resultat av det utspel kungen gjorde i höstas som svar på kritiken om hur apanaget har vuxit i takt med antalet barnbarn. Vad som dock oroar är att regeringen anför att utredningen förutsätts utarbeta principerna för apanaget i samråd med hovet. Att hovet kan ha kommentarer på förslag som läggs är självklart. Men samråd? Riksdagen kan inte bakbindas till att enbart gå vidare med förslag om apanagets utformning som kungen sagt okej till!

Faktainsamlingsprocessen för utredningen kan gå snabbt. Det jobbet är i praktiken redan utfört av Tomas Lyrevik, som i sin bok Den kungliga kleptokratin kartlägger hur staten finansierar kungafamiljens liv och leverne på en lång rad sätt. I boken påvisar Lyrevik hur apanaget inte är kopplat till kostnader för kungens offentliga åtaganden, utan i stor utsträckning används för att öka kungens personliga förmögenhet. Och den som tror att vi i landet lagom har ett förhållandevis blygt anslag till kungafamiljen, och att det är ett anslag som stramats åt över tid, får ett uppvaknande av Lyreviks sammanställning.

I jämförelse med Europas övriga monarkier formligen öser vi numera skattemedel över kung Carl XVI Gustaf. Och vi har inte bara en situation där det direkta apanaget under 2000-talet har tillåtits att svälla till all time high, det vill säga även med inflationen borträknad kostar kungahuset idag skattebetalarna långt mer än under 1800- och 1900-talet. Därutöver finansierar staten idag kungafamiljens omkostnader på en lång rad områden, som till exempel att härbärgera och restaurera det som idag klassas som Bernadottes privata konstsamlingar (trots att inköpen har gjort med skattemedel) och vi låter kungahuset privat disponera så mycket som en fjärdedel av Stockholms innerstad, Djurgårdsförvaltningen inräknad.

Det är således inte bara så att kungafamiljen bor hyresfritt på fyra slott och i en lång rad andra byggnader, men att man därutöver tillåts hyra ut det som egentligen är statligt ägda fastigheter, och stoppa intäkterna i egen ficka. En självklar fråga för utredningen måste vara att kungahuset redovisar hur apanaget används. Dagens situation, där apanaget används för att köpa in juveler, konst etc som sedan bokförs som privat egendom borde inte ens den mest hängivna rojalist kunna tycka vara okej.

En annan självklar uppgift för utredningen borde vara att tydliggöra hur stort det dolda apanaget är, det vill säga sammanställa kungens intäkter från uthyrning av statliga fastigheter och anslag som kommer från andra budgetområden. Det är miljardbelopp det handlar om. Sveriges kungahus är sannolikt det dyraste per capita i världen, med en privatisering av offentliga tillgångar som kan få de mest giriga envåldshärskare att framstå som amatörer på området. Den slutsats som utredningen därefter borde dra är att apanaget kan slopas helt och fullt. Varför betala försörjningsstöd till den som uppenbarligen inte behöver det, och som under lång tid systematiskt har privatiserat offentlig egendom?