Debatt: Därför vill vi visa upp slakteriets verksamhet

Det är inte förvånande att slakterier vill dölja sin dödliga verksamhet. Det skulle potentiellt vara katastrofalt för djurindustrin om knivar som snittar upp halsar skulle vara det konsumenten i livsmedelsbutiken tänker på när hen ska handla till söndagsmiddagen. Ingen vill egentligen tänka på dödandet av djuren som är en förutsättning för att köttet, mjölken och äggen ska finnas i affären. Det är som att djurindustrin och konsumenten har ingått ett tyst avtal. Konsumenten frågar inte, producenten berättar inget. 

När barnet frågar vad som kommer att hända med det söta lammet som hon träffat under kvällspromenaden på ängen, hur svarar den vuxne? Kanske med en saga om att lammet får leva hela sitt fina liv med familjen på en grön äng. Eller genom att rakryggat berätta sanningen att lammet dödas efter sommaren på ett slakteri tillsammans med tusentals andra. Och att detta faktiskt händer alla de unga djur som ”ger” familjen mat – grisen i köttfärsen, kon vars mjölk de dricker och hönan vars ägg de använder i pannkakorna. Om inget av dessa alternativ känns aptitligt så finns det faktiskt ett tredje: ändra kost till något som inte kräver dödande. 

Medan några av oss i Alla vill leva befriade fyra hönor gick en annan in på slakteriet för att dokumentera dödandet. På fotona ser ni något av det vi träffade på. Det kan inte bli mer löpande band än det vi såg inne på Håkantorp. Huvud- och fjäderlösa fåglar åkte framåt på en stålställning. En maskin sträckte ner sin stålarm för att gröpa ur innanmätet, inklusive stora ägg, ur varje liten hönskropp. En ränna i golvet färgades röd av blodet som rann från kropparna. Vi blev stoppade innan vi kunde filma där hönorna sänks ner i ett elbad för bedövning och där halsen skärs av. 

Vi konsumenter har rätt att se var maten kommer ifrån. 

Om slakteriet själva vägrar att visa upp dödandet, så krävs det att någon annan gör det. Vi konsumenter har rätt att se var maten kommer ifrån för att sedan kunna avgöra om det är något vi vill stödja. Var och en av oss har en skyldighet att söka upp den information vi behöver för att avgöra om våra handlingar är etiska. Att sopa det lidande som djurförtrycket orsakar under mattan är ett moraliskt misslyckande, både för individen som väljer att inte se och för vårt samhälle som stödjer förnekandet.