Debatt: Därför röstar jag nej till migrationspakten

I över 15 års tid har europeiska medborgare på nära håll bevittnat EU:s misslyckade migrationspolitik. Överfulla inhumana flyktingläger, barnkroppar som sköljs upp på våra stränder och politiskt kaos där medlemsländer övergett samarbete och systematiskt brutit mot existerande lagstiftning.

Man skulle kunna beskriva den migrationspakt som nu ligger på bordet som ett misslyckat försök att laga och lappa en icke-fungerande politik. Men i realiteten innebär den en regelrätt försämring jämfört med idag. 

Istället för att försöka lösa problemen när det kommer till en ansvarsfördelning av människor som söker skydd i EU, har Moderaterna och Socialdemokraterna försökt blidka extremhögern med löften om att kunna köpa sig fria från ansvar. 

Med den nya migrationspakten kommer de gamla problemen att kvarstå. Länderna i södra Europa kommer fortsatt tvingas ta ett oproportionerligt stort ansvar, medan andra medlemsländer kommer kunna ducka utan konsekvenser. Trots prat om ”tvingande omfördelning” så finns det fortfarande möjlighet att köpa sig fri eller på annat vis komma undan att dela på det solidariska ansvaret. Överfulla, inhumana flyktingläger kommer inte att försvinna utan institutionaliseras. Människor, inklusive barn, kommer systematiskt fängslas i förvar. Asylrätten urholkas och rättssäkerheten i asylprocessen åsidosätts. 

Istället för att se till att 27 medlemsländer tar sitt ansvar och delar på bördan bygger den migrationspolitik, som socialdemokrater och moderater är stolta över, på att skurkstater som Libyen, Tunisien, Turkiet och Egypten får våra skattebetalares pengar för att med olagliga, vidriga metoder agera gränsvakter. En strategi som leder till grova kränkningar av mänskliga rättigheter och därtill tvingar EU att buga och blidka ledare, tillika miliser och despoter i dessa länder. Det är djupt oansvarigt att bygga in samarbete med antidemokrater i en migrationspakt. 

Miljöpartiet kommer inte ställa sig bakom en sådan politik.

Miljöpartiet kommer inte ställa sig bakom en sådan politik. Den bryter mot våra grundläggande liberala värderingar och mot internationell solidaritet. Men det handlar också om att ta ansvar för ett fungerande EU-samarbete, och att EU:s medborgare förtjänar bättre. Vi vet, precis som människorättsjurister och -organisationer, att migrationspakten inte kommer att fungera. Att påstå det, och fullständigt ignorera civilsamhällets varningsrop, är naivt och ansvarslöst. 

En annan politik hade varit möjlig. En politik som värnar asylsökandes rättigheter och räddar liv, och som samtidigt säkerställer ett effektivt mottagande, stärker integrationen och nedmonterar smugglarnas affärsmodeller. En migrationspolitik där alla medlemsstater solidariskt måste hjälpa till med flyktingmottagandet. En politik som helt enkelt skapar ordning och reda i asylpolitiken. 

Vinnarna på migrationspakten är skurkstater och människosmugglare. Förlorare är EU:s medborgare, som serveras en politik som redan på förhand är dömd att misslyckas, och människor på flykt. 

En spade är en spade och EU:s migrationspakt är inte en seger. Den är en försämring av en redan ohållbar politik.