Debatt: Dadgostar måste klargöra V:s hållning till antisemitism

Under senare tid har granskningar av framför allt Sydsvenskan visat att V-politiker spridit antijudisk propaganda och uttryckt stöd för  terrorrörelser. Först var det Orwa Kadoura, vice ordförande för V i Malmö, som spred myten om  en judisk världskonspiration, reproducerade medeltida blodsanklagelser, likställde Israel med Nazityskland och visade sympati för islamistiska terrorrörelser.

Den 29/8 kunde Sydsvenskan avslöja att även Ali Hadrous, V-politiker i Landskrona, spridit grovt judehat  på Facebook, inklusive propaganda om en judisk världskonspiration. Den antisemitiska världsbilden bekräftades när Sydsvenskan konfronterade honom med dessa uppgifter. Tidningen ”tjänar den globala sionismen”,  meddelade han. Enligt Sydsvenskan har Hadrous även hyllat terrorgrupper och delat inlägg som förnekar att Hamas dödade israeliska civila den 7 oktober.

Sydsvenskan nämner även Kristofer Lundberg, ordförande för V i  Angered, som ytterligare en partiföreträdare som stöder terrorrörelser.

Först efter en månad av ihållande kritik, bland annat från SKMA, tog Vänsterpartiets ledning, genom partisekreteraren Aron Etzler, avstånd från Kadouras antisemitism. När det gäller Hadrous agerade ledningen snabbare. Till Flamman sa Etzler att Hadoura ”uttryckt sig direkt antisemitiskt” och att partiet uppmanat honom att lämna sina politiska uppdrag. Efter att Hadrous, som först lovat att följa denna uppmaning, förklarat att han ångrat sig och avsåg att sitta kvar i kommunfullmäktige meddelade Etzler att Hadrous medlemskap i V suspenderats och ett uteslutningsärende inletts.

Dessa markeringar är välkomna och viktiga, men inte tillräckliga. I  alla fall inte om V vill övertyga om att de tar problemen med  antisemitism och terrorhyllningar i de egna leden på allvar. Den långa  tid det tog att agera mot Kadoura, och partiledaren Nooshi Dadgostars val att vara helt tyst om partikollegornas antijudiska propaganda, reser frågor om vad den ”antirasism” som V säger sig stå för egentligen betyder.

Att det råder oklarhet på denna punkt märks även bland vissa partiföreträdare och medlemmar. När Sydsvenskan frågar Jesper Sahlén, ordförande för V i Skåne, var partiet drar gränsen mellan antisemitism och kritik av Israel och hur man ser på  medlemmar som hyllar terrorgrupper blir svaret: ”Det kan inte jag sitta här och måla upp en gräns för.” Otydlighet har tidigare även utmärkt de svar som kommit från Malmövänsterns ordförande Tove Karnerud.

Inom delar av V tycks avslöjanden om judefientlighet och terrorsympatier leda till ökat stöd. 

Inom delar av V tycks avslöjanden om judefientlighet och terrorsympatier leda till ökat stöd. Sydsvenskan rapporterar att Kadoura, som enligt V ångrar sitt agerande, ”fått starkt stöd inom  partiet efter tidningens avslöjande att han har spridit antisemitiska  budskap och delat en video som hyllar terrorattacken den 7 oktober”. Och:  ”Internt har stödet för Orwa Kadoura varit enormt i Malmö.” Sydsvenskan hänvisar även till en styrelseledamot i Malmövänstern som avfärdat kritiken mot Kadouras antisemitism som ”mediedrev” och trivialiserat de budskap han spridit.

Det förefaller därtill troligt att Hadrous antisemitism varit känd inom delar av partiet, men att ingen reagerat på denna förrän Sydsvenskan uppmärksammade saken. ”Ali Hadrous… har spridit judehat,  konspirationsteorier och hyllat terrorister helt öppet i flera år – utan  att stoppas av partiet. Bland hans 3 400 vänner på Facebook finns flera  ledande vänsterpartister i Skåne”, skriver tidningen.

Leder man ett parti där vissa företrädare och medlemmar tror att  ”antirasism” är förenligt med rasism mot judar, och där många tycks ha svårt att förstå att antisemitisk kritik av Israel inte är kritik av  Israel utan antisemitism, duger det inte att tiga. Nooshi Dadgostar  måste nu öppet och tydligt klargöra var V står i dessa frågor.