Debatt: Då var det almarna – nu är det trafiken

Stadsmiljörörelsen måste idag ses i ljuset av de akuta hoten mot de planetära gränserna. Framför allt handlar det om klimatförändringarna och den biologiska mångfalden.

Almarna var bara inledningen, varje decennium sedan dess har präglats av sina bataljer. Från ockupationer, cykeldemonstrationer, kamp för offentliga rum, motorvägsmotstånd och mera.

Klimatfrågan har blivit en ögonöppnare för människor och folkrörelser på 2020-talet, liksom almstriden var det för 50 år sedan. De frågor som engagerar har vidgats drastiskt: från att gälla kampen för en mänskligare stadsmiljö i Stockholms stad och region till hur vi ska leva och agera inom de planetära gränserna. Nu handlar det om att skydda och återställa den biologiska mångfalden och motverka de snabbt accelererande klimatförändringarna. Detta påverkar och angår oss på det globala, nationella och lokala planet. Många nationer, städer och kommuner har följt FN:s uppmaning och utlyst klimatnödläge, Stockholms stad är en av dem.

Miljöfrågorna har blivit akuta och verkar dessutom ha brutit igenom medvetandebarriären hos media, politiker, näringsliv och medborgare.

Vad betyder detta för oss nu, för vår livsmiljö, och för att den unga generationen ska kunna ha framtidstro?

Framför allt måste den nödvändiga omställningen till ett hållbart samhälle påbörjas på riktigt, utan fördröjning. Därför ska vi lyssna på vetenskapens varningar och ta de ungas oro på allvar. Alla klimatutsläpp måste halveras under detta decennium, fram till 2030. Aspekter som människors hälsa, välmående, jämlikhet och jämställdhet måste adresseras, och få del av samhällets resurser. Då ökar också acceptansen för de krav som omställningen till ett mera klimatneutralt och resurssnålt samhälle kommer att ställa på oss alla.

1. Minska trafiken. Enligt Sveriges klimatmål ska utsläppen från trafiken minska med 70 procent till år 2030. Färre bilar och högre grad av elektrifiering av trafiken, utan biogena koldioxidutsläpp från skogen – det är vad som krävs. Eftersom fler vägar leder till mer biltrafik bör inga nya stadsmotorvägar byggas. Stoppa därför Förbifart Stockholm, liksom breddningar av vägar angränsande till den nya leden. Just nu håller Trafikverket, Stockholm stad och Järfälla kommun på att öka biltrafiken när den borde minska, genom att smyga in en väg i taget, en fil i taget. Skrota också alla planer på Tvärförbindelse Södertörn och Östlig förbindelse. Miljarderna ska i stället användas till att bygga ut och förbättra kollektiv-, cykel- och gångtrafiken vilket kommer alla till del. Det är demokratisk stadsplanering, och kommer att leda till minskade utsläpp av växthusgaser och större välmående.

2.  Bevara naturen. Stockholms stads och stockholmsregionens gårdar, parker, gröna kilar och naturområden måste bevaras, skyddas och förstärkas. Stoppa alla planer på att skövla befintliga gårdar och grönstråk. Hugg inte ner träd. Äldre träd utgör bättre koldioxidsänkor än nyplanterade, liksom bättre markskötsel. Bygg nya stadsparker i nya bostadsområden. Detta leder både till minskade utsläpp och bättre biologisk mångfald.

3. Använd klarspråk. Stockholms stad hör till de kommuner som tagit fram en koldioxidbudget enligt Parisavtalet med målet noll utsläpp 2040. Men budgeten redovisar inte klimatavtrycket av stockholmarnas konsumtion av varor som produceras utanför stadens gränser, och inte heller stockholmarnas resor utanför dessa gränser, något som gör budgeten missvisande och riskerar att invagga medborgarna i falsk trygghet. Det har vi inte råd eller tid med nu.

Göran folin

Talesperson Alternativ Stad/Jordens vänner

Lena Douglas

Talesperson Klimataktion Stockholm

Leo Rudberg

Ordförande Fältbiologerna

Gertrud Brorsson

Ordförande Kollektivtrafikant Stockholm

Richard murray

Ordförande Förbundet för Ekoparken

Lena Vängstam

Ordförande Naturskyddsföreningen Stockholms Län