Debatt: Central kontroll gör skolan mer likvärdig

Både regeringen och Moderaterna har i år uttalat stöd för att nationella prov ska rättas centralt. Motivet är att stoppa en skenande betygsinflation. Det är ett av flera relevanta skäl att införa externt bedömda examinationer. Ett annat viktigt skäl är att göra skolsystemet mer likvärdigt.

Lärarens uppdrag är tredelat. I förmedlandet av kunskaper är hen pedagog och i upprätthållandet av den sociala ordningen mentor och ordningsvakt. Som uttolkare och verkställare av läroplanen fungerar läraren däremot som byråkrat.

En byråkrati är en struktur och uppsättning regler som skapats för att styra en större organisation. Byråkratin drivs av icke-valbara tjänstepersoner. Den svenska skolan är en byråkrati.

En klassisk svårighet i utformandet av byråkratiska organisationer är att bestämma graden av centralisering. En centralt kontrollerad byråkrati stärker möjligheten till likvärdighet i beslutsfattandet.

Centraliseringen minskar samtidigt möjligheten till individanpassade beslut och genererar alienerade och lealösa byråkrater. En decentraliserad byråkrati ger tvärtom goda förutsättningar för individualisering och ett större engagemang hos de anställda, men ökar på samma gång risken för låg likvärdighet.

I en internationell jämförelse är den svenska skolbyråkratin mycket decentraliserad. I uttolkningen och verkställandet av läroplanen har den svenska läraren unikt stor frihet att själv välja undervisningsinnehåll, samt hur examinationerna ska utformas och bedömas. När läraren lämnas ensam i arbetet med dessa tre uppgifter skapas problem i form av stora variationer i nivå på undervisningen och bedömningar.

I exempelvis Hjulsta grundskola i Stockholm gick 15,7 procent av eleverna ut årskurs nio med godkända betyg i alla ämnen 2015. Motsvarande siffra i Källängens skola på Lidingö var 98,4 procent.

Dramatiska skillnader kan naturligtvis bero på många faktorer, men enligt OECD är just bristen på likvärdighet en viktig orsak till ojämlikheter i den svenska skolan. Avsaknad av likvärdighet kommer till uttryck i form av att lärare i arbetet med elever ställer olika krav, har skilda förväntningar eller överbetonar talang på bekostnad av hårt arbete. Svenska studier antyder också att lärare värderar elevprestationer olika beroende på kön och etnicitet.

Sammantaget ger dessa siffor och studier bilden av en skola i vilken elever inte behandlas likvärdigt. Särskilt svaga grupper i samhället drabbas hårt av bristen på likvärdighet. För att stärka likvärdigheten behöver skolbyråkratin centraliseras.

När examinationer rättas centralt uppstår en nationell nivå på undervisning och bedömningar som blir svår för lärare att lägga sig under eller över utan att ställas till svars. Läraren sätts då under ökad statlig kontroll, men får också vägledning och avlastning i rollen som byråkrat.

För att de lovvärda politiska initiativen om central rättning ska leda till ökad likvärdighet i hela skolan måste förslagen därför bli mer omfattande. Ett nationellt ramverk måste upprättas för extern bedömning av både skriftliga och muntliga examinationer, samt sättandet av slutbetyg i alla ämnen.

För läraren innebär en ökad centralisering av skolbyråkratin alltså en inskränkning av friheten i rollen som byråkrat. Samtidigt kan hen fokusera mer på de pedagogiska och sociala delarna av läraruppdraget. Så frigörs tid och kraft att anpassa metodiken, inte nivån, i klassrummet efter eleverna. För eleven betyder det att undervisningen och kraven blir likvärdiga i hela landet, oavsett bostadsort, kön och härkomst.