Debatt: Brister i traumavård för våldtäktsutsatta

Några av oss är ideella stödverksamheter som ger stöd till personer i sexuell utsatthet som behöver hänvisas vidare när utsattheten är så pass allvarlig och komplex att professionell vård krävs.
Men tillgången på specialiserad vård och behandling av trauma som konsekvens av sexuellt våld är i dag bristfällig. Mottagningar som Kris- och traumacentrum, Mikamottagningen i Stockholm och

Ericastiftelsen har tidigare kunnat erbjuda gruppen traumabehandling, men samtliga har nu fått avtal som omöjliggör detta. Wonsa – World of no sexual abuse är en specialistklinik som erbjuder vård och behandling av psykologiska skador efter våldtäkt och sexuella övergrepp. Dessvärre har de i dagsläget minimala resurser vilket gör att arbetet utförs ideellt vilket orsakar enorma väntetider. I dag är kötiden över ett år.

Utsatthet för sexuella övergrepp har allvarliga konsekvenser för både psykisk och fysisk hälsa. Bland drabbade är ångest, depression, suicidrisk och PTSD vanligt. Inte sällan leder dessa problem till självskadande beteende. Att utsättas i barndomen kan i värsta fall påverka hela den fortsatta utvecklingen, förmåga till inlärning och socialt fungerande.

När stödsökande vänder sig till psykiatrin eller till primärvården, som landstinget menar har kompetens om sexuellt trauma, vittnar målgruppen ofta om bristfälligt och kränkande bemötande och avsaknad av kompetens och traumabehandling. Detta är allvarligt då vi vet att bemötande är avgörande för att våga prata om sin utsatthet. Befinner du dig i prostitution, utsätts för sexuella övergrepp och våld eller har ett sexuellt självskadebeteende är tröskeln gentemot både privata nätverk liksom myndigheter och institutioner mycket hög. Utan rätt bemötande och stöd är risken för långvarig psykisk och fysisk ohälsa med fortsatt utsatthet stor.

Genom att stå för ett värdigt bemötande på den utsattas villkor, med en gedigen kunskapsbas och erfarenhetsbaserad grund, så förbättras möjligheter till läkande och återhämtning. Det är därför avgörande att skapa tillit och säkra ett rum för samtal, där möjligheten till vård och behandling kan följa.

Men vad händer när det inte finns någon vård eller behandling att gå vidare till? När det förtroende som byggts upp under det initiala mötet eroderar. Det förtroende som vuxit fram i samtalet på jouren, elevhälsan eller socialtjänsten – den plats dit målgruppen vänder sig först, trasas sönder när personer som precis börjat nysta i sina djupa trauman plötsligt ska slussas vidare till, ja, vart? Det finns i dag få ställen att hänvisa vidare till.

Målgruppens mänskliga rättigheter sviks när de allmänna instanserna inte tar ansvar. När kommuner och landsting skjuter över ansvar på varandra. Det är problematiskt att landstinget hävdar att rätt hjälp och vård finns, men inte kan visa på var.

Metoo-rörelsens kamp för att bryta igenom tystnaden och skapa en plattform för kollektiv rörelse där tjejers, kvinnors och transpersoners liv och rätt till psykisk och fysisk integritet tas på allvar, riskerar att bli helt verkningslös om den livsnödvändiga vård som behövs inte kan garanteras. Det handlar om jämställdhet då bristen på vård för sexuella trauman främst drabbar kvinnor, flickor och transpersoner.

Det är dags att behoven tillgodoses och prioriteras.

Sverige har förbundit sig till att öka skydd och stöd för personer som utsatts för sexuella övergrepp, befinner sig i prostitution eller annan form av sexuellt utnyttjande med syfte att eliminera sexuella övergrepp och sexuellt våld i och med Agenda 2030. Sverige har i denna deklaration även förbundit sig att verka för att alla former av våld mot barn ska upphöra, garantera alla människor en trygg tillgång till vård av god kvalitet och stärka kvinnors och flickors egenmakt. Vi menar att en självklar och grundläggande förutsättning för all form av egenmakt är psykisk och fysisk hälsa.

Samtliga sakkunniga på området, svenska liksom internationella organisationer, stödverksamheter, forskning och beprövad vetenskap liksom stödsökande själva är eniga om att det krävs specialiserad vård och behandling för att öka möjligheten till återhämtning efter traumatiserande övergrepp. Vad mer ska krävas för att politiker och makthavare ska tillgodose grundläggande mänskliga rättigheter?

Vi kräver:

• Att berörda myndigheter och institutioner erkänner befintlig forskning och statistik om sexuella övergrepp, liksom metoo-rörelsens samlade vittnesmål, vilka jourer, stöd och frivilligorganisationer dagligen får ta del av. Målgruppens samlade erfarenheter ska erkännas av politiker och myndigheter på alla nivåer och det allmänna ska säkerställa nödvändiga åtgärder för att garantera utsattas liv och hälsa.

• Specialiserad vård av hög kvalitet för alla som överlevt sexuellt våld och övergrepp med påföljande symptom på ohälsa eller trauma. Detta genom långsiktiga satsningar och stabil finansiering av specialistkliniker och utbildning för yrkesverksamma. Den specialiserade vården ska erkänna och utgå ifrån den samlade kompetensen som finns nära målgruppen inom ideell och idéburen vård, samt vara individanpassad, tillgänglig och med skälig väntetid mellan första kontakt och påbörjad behandling.

• Att berörda myndigheter och institutioner slår vakt om Sveriges åtaganden inom Agenda 2030:s handlingsprogram där Sverige har förbundit sig att stärka flickors och kvinnors egenmakt, garantera kvalitativ hälso- och sjukvård, åtgärda och avskaffa alla former av sexuellt våld och övergrepp mot kvinnor och flickor och uttryckligen se till att ”ingen får lämnas utanför”.