Hoppa till innehållet

Slutreplik

Debatt: Bredda diskussionen om hets mot folkgrupp

Dagens ETC

Behrang Kianzad, som i en debattartikel menade att SD:s reklamkampanj i Stockholms tunnelbana gränsade till hets mot folkgrupp, fick svar av Jurikfronten som menade att så inte är fallet. I sin slutreplik efterlyser Behrang Kianzad en breddad samhällspolitisk och juridisk diskussion om hets mot folkgrupp.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Läs också: Jurist: SD-kampanjen gränsar till hets mot folkgrupp och Juridikfrontens svar: SD-kampanjen kan inte utgöra hets mot folkgrupp

Robin Enander och Martin Tunström på Juridikfronten, vars arbete jag respekterar, för fram en del synpunkter på min text, varav en del bygger på skilda uppfattningar kring tolkning av rätten, och en del på missförstånd.

I min text som var begränsad dels av utrymmesskäl, dels av krav på förenkling då ETC:s läsare huvudsakligen inte är jurister, så skrev jag mycket riktigt ”Regeringsformen förbjuder rasistiska organisationer som hetsar mot folkgrupper”, varpå jag citerade hela Regeringsformens bestämmelse så att inga missförstånd skulle uppstå med vad jag egentligen menade med den förenklade skrivningen.

Bestämmelsen innebär att en möjlighet till förbud mot dessa organisationer existerar, samt en skyldighet att så göra, som även aktualiserar Sveriges konventionsåtaganden enligt FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. I en text för en juridisk skrift så hade jag funnit det viktigt att uppmärksamma skillnaden mellan att möjligheten till förbjud existerar, och det rent faktiska förbudet, samt den svenska inställningen. Dock i den journalistiska kontext som texten befattar sig med, är en sådan uppdelning av mindre intresse för icke-jurister.

Konsekvensen av skrivningen i Regeringsformen är nämligen att rasistiska organisationer skall vara förbjudna, dock har Sverige valt en annan väg, och det är den vägen som FN:s kommitté och jurister som Peter Nobel ständigt kritiserat. Alltså är det inte alls icke någon ”djup okunskap”, utan rutinmässig förenkling i journalistiskt syfte.

Rörande diskussion om huruvida SD:s kampanj kan anses utgöra hets mot folkgrupp eller ej, så har till exempel Michael Guett, Europarådets expert för frågor rörande romer och resande folk, uttryckt att kampanjen väl kan bedömas vara hets mot romer som de facto är de utpekade folket medelst allmänna skrivningar om ”inga tiggare på våra gator”.

Jag anser enligt samma argumentationslinje att tonaliteten, kontexten, bilderna och SD:s tidigare retorik och praktik är tungt vägande omständigheter i bedömningen det här nya fallet, om vilken folkgrupp som missaktningen riktas mot. Här är budskapet mer riktat, kombinerat med direkta lögner om gruppen (organiserat tiggeri).

Att JK gjort en bedömning om flygblad som riktas mot ”tiggare” i ett fall, innebär inte att bedömningen är avgjord en gång för alla, utan kontext och tonalitet bör spela roll för tolkningen.  

Det framgår även av HD:s praxis att för brottets fullbordan ej krävs en särskilt utpekat folkgrupp utan man väger även in lagens skrivning om ”folkgrupp eller annan sådan grupp av personer”. SD:s kampanj handlar ej om de svenska tiggarna, utan om EU-migranter, från huvudsakligen Rumänien, utgörandes huvudsakligen av romer. Det är sådana tolkningar som jurister ägnar sig åt.

Rörande Mårten Schultz tolkning på sin blogg av hets mot folkgrupp och yttrandefrihet i ljuset av Europarätten, så ska det upplysas att Schultz kritiserar tingsrättsdomen mot Dan Park. En dom där tingsrätten citerade just det HD-fall och just den koppling till Europarätten som även jag gjorde i min artikel.

Med all respekt för Schultz kunnande, i det här fallet är det jag som lutar mig mot de facto gällande rätt (domen mot Dan Park, samt tingsrättens bedömning i de delarna, står fast efter att HD ej tagit upp fallet). Sedan kan såväl jag, Mårten Schultz, Robin Enander och Martin Tunström ha vitt skilda uppfattningar om domen var rätt tolkning eller ej av Europarätten. Dock, då mina kollegor bekänner sig till de lege lata traditionen, så är just min, tingsrättens samt HD:s tolkning av Europarätten om man ser till NJA 2006 s. 467 som vunnit gehör om man nu ser till Dan Park-fallet. Att bredda diskussionen mot hate speech är också relevant i detta sammanhang, bland annat i ljuset av fallet Karaahmed mot Bulgarien från Europadomstolen.

När jag utverkade en prejudikatskapande dom från Justitieombudsmannen mot valnämnden i Lund angående placering av valsedlar så agerade jag efter legala principer, som jag anser är lagens fundament. Att domen kom att även gynna att rasistiska partiers valsedlar är en bitter konsekvens av juridiskt prejudikatskapande arbete.

Att jag anser SD:s kampanj gränsandes till hets mot folkgrupp har tydligen inte minst förankring i Dan Park domen, baserad på hur man utläser viss praxis från HD, Europadomstolen samt hur man kan resonera kring utpekandet av folkgruppen. Jag påstod inte, till skillnad från Mårten Schultz och Juridikfronten, att kampanjen de facto var eller inte var hets mot folkgrupp, utan ville snarare bredda den samhällspolitiska och även den juridiska diskussionen.

Något jag verkar ha lyckats med i och med Juridikfrontens engagemang i frågan och jag hoppas innerligen att vi kan få till en mer grundlig diskussion om lagarnas anda och juridikens roll i samhällsutvecklingen.

Ämnen i artikeln