Debatt: Borde vara mer än krig på filmfestivalen

Snart är det dags för 42:a Göteborgs Film Festival med ett brett urval av filmer från många olika länder och kontinenter. Enligt filmkatalogen visar festivalen de bästa filmer från hela världen. Som en av den sociokulturella medelklassen, med relativt högt sociokulturellt kapital men utan mycket pengar, deltar jag år efter år i festivalen som besökare. Jag har bott i Sverige i 28 år och i år kan jag inte låta bli att kritiskt reflektera kring det återkommande urvalet av filmer med krigstema på festivalen från Balkan eller forna Jugoslavien. Förutom några enstaka hbtq-filmer har krigstemat dominerat under det senaste decenniet.

De första åren när sådana filmer började dyka upp på filmfestivalen var det både intressant och spännande. Filmerna var nyanserade och ifrågasättande. Regissörerna vågade på alla sätt och vis. Det var nytt och det fanns ett behov av sådana filmer. Nu när det har gått några år och krigstemat är fortfarande en återkommande tema börjar en undra varför. Det tar visserligen tid att kollektivt återhämta ett land eller region från krig och trauma men det kan inte vara så att alla filmer som produceras på Balkan idag är gjorda med inspiration i krigen. Det måste finnas mer än bara krig. Det måste gå att göra drama eller komedi som inte bottnar i krig, förstörelse och hat.

Jag är inte ensam att reagera över det återkommande urvalet på filmfestivalen och mina Balkan-vänner har de senaste dagarna framfört liknande tankar och kommentarer. Ibland undrar jag om jag ska omfamna dessa filmer genom att köpa en biljett eller helt enkelt bojkotta dem för att jag är så trött på att Balkan förknippas med krig. Det slutar med att jag trots allt köper en biljett till filmen ”Srbenka” och hoppas på att jag inte blir besviken.