Debatt: Beskatta koldioxid och återbetala till medborgarna

Sverige tar nu täten i klimat­arbetet. I den budget som regeringen lagt för nästa år anslås mer resurser per capita än vad något annat land mäktar med till FN:s gröna fond för att bidra till en positiv utveckling i utvecklingsländerna. I budgeten finns bland annat också ett kraftigt anslag för klimatinvesteringar i Sveriges kommuner, ett förstärkt solcellsbidrag och allmänt miljöteknikanslag. I andra änden föreslår regeringen också höjda skatter på bensin och diesel för att stärka det ekonomiska incitamentet till att ställa om till en fossilfri fordonsflotta. Till FN:s klimatmöte i Paris kommer den svenska regeringen laddad för att bidra till kraftfulla internationella överenskommelser så att klimatmålen blir möjliga att uppnå.

Men politiken kan vässas ytterligare för att öka på omställningstakten. Så länge de fossila bränslena är så billiga som de är idag kommer de fortsätta att användas. Vid sidan av koldioxidskatten behövs därför ytterligare instrument för att ge styrning mot minskad användning av fossila bränslen. En intressant modell har införts i British Columbia i Kanada och som har stor popularitet hos befolkningen: en koldioxidavgift som sedan går tillbaka till medborgarna.

Det finns flera konkreta fördelar med en konstruktion av en koldioxidavgift som helt och fullt betalas tillbaka till medborgarna. För det första ger det en tydlig fördelningspolitisk effekt. Alla medborgare får samma summa tillbaka på sitt skattekonto. Samtidigt kan personer med högre inkomster förväntas ha haft högre utsläpp av koldioxid och därmed också betalat högre koldioxidavgift. Den som har lägre inkomster har ofta utsläpp som är lägre än genomsnittet, och får då tillbaka mer pengar än vad hen först har betalat i koldioxidavgift.

För det andra ger det ett mycket starkt incitament att minska de egna koldioxidutsläppen. Den som har ett nettoutsläpp som är lägre än genomsnittet får tillbaka mer pengar än vad hen först har betalat i koldioxidavgift, vilket kan stimulera till att genomföra investeringar som leder till minskade koldioxidutsläpp, som till exempel tilläggsisolering eller byte från fossilbil till elbil blir enklare att räkna hem.

Avgiften bör inledningsvis sättas låg, men med en i förväg beslutad årlig uppräkning. Med tydliga långsiktiga spelregler kan allmänhet och företag anpassa sig utifrån kommande koldioxidavgifter och genomföra investeringar i den takt de blir lönsamma.

Enligt WTO-reglerna får ett land som inför en koldioxidskatt göra undantag för exportindustrin och även lägga en motsvarande koldioxidskatt på varor som producerats i ett land utan koldioxidskatt, så att varor från sådana länder inte får oskäliga prisfördelar. Genom att utnyttja de möjligheterna kan en situation där inhemsk produktion konkurreras ut av importerade varor undvikas.

Att fånga upp framgångsrika exempel från andra länder är det snabbaste sättet att nå resultat. Vi har därför lagt en motion i Sveriges riksdag om att införa en koldioxidavgift som på samma sätt som i British Columbia återbetalas till medborgarna. Vår förhoppning är att alla partier som ser att det behövs ytterligare krafttag i klimatfrågan kan enas kring motionen!