Besinningslöst svek mot den demokratiska skolan

Forskare vid Stockholms och Uppsala universitet har under flera år studerat hur det fria skolvalet har bidragit till utvecklingen av en alltmer segregerad skola vilket har presenterats i rapporten ”Det fria skolvalet ökar klyftor mellan skolor”.

De fyra forskarna Bo Malmberg, Eva Andersson, Zara Bergsten och John Östh skriver i sin sammanfattning:

”Vår forskning pekar på att den svenska skolvalsreformen inte har gett de positiva resultat som dess förespråkare ställde i utsikt när den genomfördes. Den lanserades som en frihetsreform som genom ökad konkurrens skulle skapa världens bästa skola. Men det som har skapats är en skola med ökande klyftor.”

Egentligen är innehållet i rapporten ingen nyhet utan vi vet väldigt väl att etnicitet, uppväxtförhållanden, kön, föräldrars utbildning och inkomst liksom övriga sociala, kulturella och ekonomiska bakgrundsvariabler i mångt och mycket avgör våra barns framtida livssituation.

En faktor som påverkar utvecklingen, förutom det fria skolvalet och friskolorna, är boendesegregationen. Tanken var att den demokratiska staten och dess institutioner skulle lägga grunden för ett samhälle där klasskillnader och orättvisor utjämnades. Skolan skulle ge eleverna jämlika och likvärdiga möjligheter senare i livet. Så har det inte blivit.

Segregationen skapar också svårigheter för skolor som tar emot elever som inte tillhör den resursstarka gruppen.

Internationellt sett är den svenska skolan den mest marknadsanpassade. I stort sett vem som helst kan starta en skolverksamhet och erhålla skolpeng från staten. Resultatet vi nu ser är hur denna marknad med dess individcentrerade synsätt står i stark kontrast till den demokratiska och likvärdiga skola som slås fast enligt skollagen.

Vad vi dessutom ser är att svenskfödda föräldrar och medelklassgrupper väljer bort skolor som domineras av synliga minoriteter liksom att familjer med lägre socioekonomisk status nästan alltid väljer skola utifrån närhetsprincipen och inte efter skolors resultat eller profil.

En ideologi om valfrihet och marknad omvandlades till ett politiskt mantra.

Att föräldrarna (barnen) valt skola har inneburit en kraftig sortering av elever och det har i sin tur ökat skillnaderna mellan skolor över tid.

Bakom den sammanhållna tidiga skolan och senare grundskolan fanns bärande idéer om demokrati, likvärdighet och jämlikhet. Vad vi nu ser är att denna demokratiska tanke alltmer urholkas.

Vad har hänt med den demokratiska idén om en skola för alla? Hur kunde det gå så här? Jo, därför att en ideologi om valfrihet och marknad omvandlades till ett politiskt mantra, där alla tycktes totalt ha förlorat besinningen. Det är barn från socioekonomiskt svaga familjer som förhindras möjligheter till högre utbildning och detta förstärks nu ytterligare av nyliberalernas ideologiska föreställningar om det fria valet. Införandet av friskolor förstärker sedan denna utveckling.

Ideologin om valfrihet leder till att makten flyttas från demokratiska institutioner till marknaden där ”kunder”, alltså föräldrarna (och barnen), ska göra ett val. Detta val ska göras på en utan tvekan tvivelaktig marknad med den självklara ambitionen att göra vinst och tillfredsställa sina ägare.

Omvärlden, som i många fall sett det svenska skolväsendet som en förebild, skakar förundrat på huvudet och undrar om vi blivit galna här i landet.

Den viktigaste verksamheten vi har för våra barn överlåter vi till lycksökare, charlataner och dilettanter med hänvisning till någon diffus idé om en ”marknad” som styrd av en osynlig hand ska ge oss en skola överlägsen den demokratiska institution som vår grundläggande skola en gång var.