Debatt: Behövs en rödgrön regering

Stefan Löfven (S) verkar äntligen ha förstått att det inte längre går att undvika att tala klarspråk, skriver Thomas Erixzon.

Det var på tiden att statsminister Stefan Löfven till slut sa ifrån på skarpen och tog initiativet till ett extra val nästa vår. Han har stått där med sina utsträckta händer både före och efter valet i höstas utan att få mycket mer än hånflin och arrogans till svar från de borgerliga.

Med en undfallande attityd väcker man inte respekt hos sina motståndare och Socialdemokraterna borde äntligen ha hukat sig tillräckligt inför snorkiga borgerliga partiledare och högerinriktade journalister, debattörer och utfrågare.

Det gäller nu att ta kommandot över den politiska debatten i landet och göra det kommande nyvalet till ett val där skillnaden mellan höger och vänster blir ordentligt synlig i politiken.

Detta skulle också kunna marginalisera Sverigedemokraterna till den yttersta högerkant där de hör hemma. En del har kanske trott att det partiet arbetade för ett slags välfärdssamhälle. När SD nu lade sina röster på alliansens budget visade de att de också stod långt till höger i politiken, och stödde de borgerligas orättvisa politik mot pensionärer, sjuka och arbetslösa.

I strid med sina vallöften röstade de nu bland annat nej till sänkt skatt för fattigpensionärer, de som på sina valaffischer hade lovat ”Sänkt pensionärsskatt – på riktigt!”. Däremot röstade de ja till att de allra mest högavlönade fick behålla sina stora skattesänkningar.

Själva poängen med att utlysa ett nyval är att på så sätt förändra det parlamentariska läget i riksdagen, att förändra själva spelplanen. Det gäller därför för de tre rödgröna partierna att göra allt för att få en majoritet i riksdagen i valet den 22 mars. Det är det enda sättet att säkra att de budgetförslag som de röd-gröna lägger fram inte blir nedröstade i fortsättningen.

För att nå denna majoritet krävs partiledare som inte svajar på skillnaden mellan höger och vänster, som vågar ta strid för rättvisa och jämlikhet. Som inte bara bryr sig om väljarna i Stockholm, utan för en politik som gynnar hela landet – från Treriksröset i norr till Smygehuk i söder.

Stefan Löfven verkar äntligen ha förstått att det inte längre går att undvika att tala klarspråk. Han har varit undfallande mot de borgerliga nästan intill utplåningens gräns. Men det är en helt annan Löfven som har framträtt i TV den senaste veckan.
 
På den borgerliga sidan i det kommande valet finns major Björklund, som kört skolan i botten, Stureplanscenterns Annie Lööf, som har Thatcher som idol, och villaägare Hägglund, som mer månar om sin borttagna villaskatt än om pensionärer, sjuka och arbetslösa.

Som motkandidat till statsministerposten kommer Stefan Löfven förmodligen att få Anna Kinberg Batra – en Stockholmsmoderat som i vuxen ålder
(28 år) på fullt allvar menade – hon upprepade till och med påståendet – att ”Stockholmare var smartare än lantisar”. En sådan motståndare borde rimligtvis vara lätt att besegra!

Thomas Erixzon
SAFE-medlem, Nässjö