Debatt: Befria Sveriges hushåll från skulder – inför ett jubelår

Den nödvändiga nedstängningen riskerar att leda in oss i en depression, med massarbetslöshet inte skådad sedan 1930-talet. Trots massiva stimulansåtgärder från centralbanker och regeringar verkar inget kunna stoppa den kommande konkursvågen och massuppsägningarna. För att lindra skadorna och underlätta återhämtningen måste vi inleda en diskussion om hållbarheten i vår skuldekonomi.

Vi har i Sverige, liksom i stora delar av världen, sedan 1980-talet genomgått en process som brukar kallas för en ”finansialisering” av ekonomin. Det innebär väldigt förenklat att börser och banker fått ett större inflytande, medan den offentliga sektorn och ”den verkliga ekonomin” fått en underordnad roll. Orsakerna är flera, men avregleringar av kredit- och valuta­marknaderna, lågt bostadsbyggande, sänkta och slopade kapital-, förmögenhets- och fastighets­skatter, samt lågräntepolitiken har alla dragit sitt strå till finansstacken.

En effekt har varit kraftigt stigande fastighetspriser, vilket har bidragit till den ökade skuldsättningen bland företag och hushåll. Även om Sverige i dag har en låg statsskuld (”ladorna är fulla”) har vi faktiskt bland Europas högst belånade hushåll.

När intäkterna nu stryps är vi på väg mot en social katastrof, till stor del till följd av att företagen och hushållen inte klarar av att betala sina skulder och höga hyror. Många människor har dessutom tagit snabblån med ockerränta. För att undvika ett fullskaligt Vredens druvor-scenario är ett logiskt steg att i största möjliga mån pausa – införa ett ”moratorium” — alla slags amorteringar, räntor, avbetalningar och hyror i ekonomin.

Frågan är dock om det är en långsiktigt hållbar lösning. Allt pekar på att Sverige och världen kommer trilla ner i en historiskt djup ekonomisk dal och det är den vi kommer behöva kravla oss upp ur när pandemin är över. Kan en deprimerad ekonomi med djupt skuldsatta hushåll, omringad av andra deprimerade ekonomier, göra det? Det är tveksamt.

Ekonomiprofessorn Michael Hudson har föreslagit ett modernt ”jubelår” för att minska skuldbördan. Enligt den mosaiska lagen skulle ett jubelår utropas vart femtionde år. Det innebar att slavarna befriades och skulderna skrevs av. Tankarna återfinns även i Nya testamentet. I sin första predikan läste Jesus ur Jesajas bok, som förkunnade att herren sänt honom för att ”ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren”. Ett jubelår.

Stora skuldsavskrivningspaket lanserades redan under Sumers och Babyloniens glansdagar för att undvika revolter och statskollaps. Det finns lärdomar i detta. Om Sveriges borgenärer framöver insisterar på att driva in sina pengar till varje pris kommer många människors liv förstöras. Det kommer också fungera som ett blytungt sänke på återhämtningen, då mindre pengar kommer finnas tillgängliga för konsumtion i den verkliga ekonomin. Risken är överhängande att vi får en explosion av kriminalitet, självmord och våldsamma upplopp.

Ett svenskt jubelår skulle istället syfta till att minska befolkningens skuldbörda, vilket skulle sänka kostnader och öka köpkraften. Hudson påpekar att det var en sådan reform som la grunden för det skuldsatta och sönderslagna Västtysklands ”ekonomiska mirakel” efter andra världskriget.

Frågan om hur det exakt ska genomföras lämnar jag öppen. Vad som kan vara värt att komma ihåg är att vi i Sverige har vår egen valuta. Det innebär att vi rent teoretiskt kan ”trycka pengar” direkt till statskassan, exempelvis för att finansiera olika skuldreducerande reformer, utan att skuldsätta staten. Sådan ”monetär finansiering” strider däremot mot EU-rätten. Adair Turner, tidigare chef för den brittiska Finansinspektionen, har ändå lyft det som ett ”möjligt alternativ” för att klara de ökade statsutgifterna. Ett annat alternativ är att printa pengar direkt till folket, så kallade ”helikopterpengar”, vilket förespråkas av en nystartad folkkampanj. Delar av pengarna kan öronmärkas för avbetalningar på skulder.

Kriser kan snabbt kasta nationer ner i mörkret men också vara det som gör att samhället reser sig till en högre och mer civiliserad nivå. Om det ska bli det senare är det viktigt att befolkningen ger sig in i diskussionen och bidrar till att formulera lösningarna. Vad som verkade otänkbart för några veckor sedan har snabbt blivit tänkbart. Ett jubelår kan snart vara på dagordningen.