ETC Göteborg
Debatt: Befria Närhälsan från snålbudgetering
Dagens ETC
Det grönblåa regionstyrets mål om en marknadsledande närhälsa kommer inte att nås med en underfinansierad budget, skriver vänsterpartisten Can Altintasli i dagens debatt.Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.
Innan jag tog steget ut i politiken undrade jag som sjuksköterska hur det här med budget fungerar egentligen. På min arbetsplats på ett av regionens akutsjukhus var det ständigt krav på att ”producera mera”, ständigt fler uppdrag, ständigt krav på att bli Sveriges bästa arbetsgivare med konkurrenskraftiga löner. Samtidigt fick vi alltid lite mindre pengar än allt skulle kosta nästa år. Varje år sades det att det inte fanns några nedskärningar.
Ändå fanns nedskärningarna där varje år. Som facklig representant fick jag ta del av budgetarbetet på just mitt område och fick veta hur arbetsgivaren varje år tog fram en budget där man lade förslag på saker som vi skulle sluta göra för att få ekonomin att gå ihop men som sedan nekades av den politiska styrelsen. Varje år skulle vi göra mer men få lite mindre betalt. Det är det glappet som skapar dålig arbetsmiljö och ekonomiska underskott i vården. Vi kan kalla det för snålbudgetering.
Som politiker för Vänsterpartiet har jag fått äran att sitta i styrelsen för Närhälsan. Med sina 104 vårdcentraler runt om i regionen arbetar Närhälsan för en förbättrad hälsa för regioninvånarna som den enda vinsten. Precis som på min arbetsplats finns problematiken med en underfinansiering av verksamheten. 2019 var den totala uppräkningen av kostnaderna för Närhälsans vårdcentraler 1 procent medan ökningen av kostnader och utökade uppdrag ligger på 3,4 procent.
Dessutom finns krav på att varje år skicka 25 miljoner kronor till Västra Götalandsregionen, oavsett om Närhälsan går med vinst eller inte. Detta avkastningskrav står för huvuddelen av årets ekonomiska underskott på 35 miljoner. I klartext innebär det mindre tid med varje patient och ofta lägre vårdkvalitet eller sämre tillgänglighet.
Närhälsan har historiskt haft bra ekonomi. Tack vare tidigare ekonomiska överskott har vi en buffert på mer än 300 miljoner kronor. Det är bra att ha inför tider av för låg uppräkning eller satsning på nya verksamheter. För oss i Vänsterpartiet är det självklart att vi om det ser kärvt ut ett enskilt år inte ska göra paniknedskärningar eller satsa på att lägga högre krav på våra anställda och försämra deras arbetsmiljö. Vi måste göra allt vad vi kan för att undvika att lägga en snålbudget för Närhälsans vårdcentraler år efter år.
Viss optimism kunde anas när budgeten för 2020 skulle klubbas i och med de särskilda satsningar som det nyligen fattades beslut om i hälso- och sjukvårdsstyrelsen, vilket gjorde att vi i Vänsterpartiet ändå släppte igenom budgeten, denna gång. Det finns fortfarande ett glapp mellan uppräkningen och den väntade kostnadsökningen för höjda löner, utökade uppdrag och dyrare läkemedel.
Men vi kommer fortsätta att arbeta för en mer långsiktigt hållbar ekonomi med bland annat ett avskaffande av det fyrkantiga avkastningskravet på 25 miljoner. Oavsett om Närhälsan går med vinst eller ej, oavsett hur stor vinst eller hur stort budgetunderskott en har så ska de 25 miljonerna in. Inte heller har man kunnat redovisa vart dessa 25 miljoner tar vägen. In i det ”svarta hålet” som vi brukar säga på min arbetsplats.
Vi tror inte på den gamla visan som den styrande minoriteten (M, KD, C, L och MP) säger om att Närhälsan ska bli marknadsledande om de samtidigt skickar ut för lite pengar. Om Närhälsans vårdcentraler ska ta taktpinnen i utbyggnaden av den nära vården måste vi ge dem bra budgetförutsättningar. Därför har vi i Vänsterpartiets egen budget full kompensation för ökade kostnader för vårdcentralerna. Dessutom har vi en långsiktig satsning på utbyggd nära vård i vår budget.
Totalt skulle Närhälsan med Vänsterpartiets budget kunnat se fram mot ungefär 150 miljoner mer inför 2020 än i den budget vi nu lägger. Då skulle utvecklingsarbete kunna fokusera på att höja kvaliteten istället för att förbättra ekonomin. Då skulle löneökningarna faktiskt rymmas i budgeten. Då skulle våra vårdcentraler få möjlighet att anställa fler för att bättre kunna ta hand om patienterna. Det skulle ge Närhälsan de rätta förutsättningarna att fullfölja sitt uppdrag för våra regioninvånare.