Debatt: Be Israel om hjälp att frita Dawit Isaak

Utrikesminister Ann Linde (S) har i veckan aktiverat vår kontakt med ­Israel. Efter erkännandet av ­Palestina, som under jubel annonserades av Stefan Löfven i augusti 2014, vid inledningen av dåvarande valrörelse, har vår relation med Israel varit bottenfrusen.

Vårt erkännande gav ingen domino­effekt. Vår tidigare utrikesminister Margot Wallström (S), arkitekten bakom erkännandet, har till och med portförbjudits efter hennes uttalande om summariska israeliska rättegångar mot palestinier.

Klokt av vår nya utrikesminister att bita huvudet av skammen och ta förnyad kontakt med Israel utan att ge upp vår inställning till en tvåstatslösning. Med Netanyahu ur vägen kan nog samtalsklimatet bli bättre.

Det är nu drygt 20 år sedan den svenske medborgaren, journalisten   Dawit Isaak fängslades i Eritrea. Den tysta diplomati som ägnats honom för en frigivning – eller åtminstone en rättegång – har uppenbarligen misslyckats.

Överenskommelsen mellan Eritreas envåldshärskare Esaias Afework och Etiopiens premiärminister och Nobelpristagare i fred, Abyi Ahmed, ingav hopp om en ny vår på Afrikas horn, i stället har den resulterat i en gemensam attack mot den mot Eritrea angränsande regionen Tigray i Etiopien.

Israel har en underrättelsetjänst – Mossad – i en klass för sig. Dess kännedom i regionen innefattar säkert var de politiska fångarna i Eritrea finns och vilka de är.

En första fråga till Israel vore nu att få reda på om Dawit Isaak fortfarande är i livet. Blir svaret ja bör vi fråga Israel om det kan vara oss behjälpliga med att frita Dawit Isaak. De har resurserna ­ och erfarenheterna. Och varför skulle Israel riskera sina egna  medborgares liv för att frita en svensk?

Jo, för att det skulle visa att landet är berett till extrema insatser för att befrämja yttrandefrihet och rättssäkerhet, fundament i den demokrati som Israel med viss rätt anser sig ensam stå för i regionen.