Debatt: Basinkomst – för en jämlik (corona)ekonomi

Nyheter om stora varsel kommer nu, som en konsekvens av den ekonomiska kris som coronasmittan lett till, nästan dagligen. Det rör sig om tiotusentals, i slutändan kanske hundratusentals, människor som riskerar att förlora sina jobb. Bakom siffrorna, som det brukar heta, döljer sig mänskliga tragedier.

Men den tragiska varselstatistiken döljer också något annat. Den innefattar nämligen inte alla grupper som nu förlorar sina arbetsmöjligheter. Grupper som står utan trygga anställningar och a-kassa och som i många fall inte heller omfattas av det krispaket som regeringen lanserade den 16 mars.

Det rör sig om ”timanställda”, behovsanställda och visstidsanställda, som får sina arbetstimmar tilldelade efter arbetsköparens behov med mer eller mindre lång framförhållning. De hjälps inte av att staten ålagt sig att betala ut stora delar av anställdas lön vid så kallad korttidspermittering. De riskerar istället att se sina förmodade men aldrig schemalagda framtida arbetspass gå upp i rök utan någon kompensation.

Flera andra kommer troligen också känna av de ekonomiska konsekvenserna av coronepidemin, utan att det gör avtryck i statistiken; människor som får sin inkomst via informella kanaler (som till exempel tigger eller som arbetar svart) och även egenföretagare.

Jag har länge sett denna ekonomiska otrygghet ta sig olika uttryck i min omgivning: Konstnärer och musiker som inte har råd att köpa mat annat än på kredit (till exempel via företaget Klarnas tjänster) när konserter eller utställningar plötsligt ställs in, hemlösa som i tider av nedskärningar får se sina hårt förtjänade inkomster från tiggande eller tidningsförsäljning sjunka eller timanställda som ser sin livssituation förändras när butiken de jobbar på plötsligt bestämmer sig för att korta ner sina öppettider. För dessa, och för många andra, innebär en ekonomisk kris en direkt livsfara.

Ett förslag som jag lyft via en namninsamling (som i skrivande stund har cirka 7 000 underskrifter) i samband med den nuvarande coronakrisen är att en basinkomst borde införas. Detta så att allas grundläggande trygghet tillgodoses, oberoende av sysselsättningsgrad eller inkomst. Idén med basinkomst är kortfattat att alla har rätt till en ovillkorad inkomst som ska vara hög nog för att personen i fråga ska överleva och kunna ha ett fungerande liv i det samhälle hen befinner sig.

Det finns inga alternativ nu när vi ser hur en ekonomisk katastrof, som marknaden uppenbarligen är helt oförmögen att hantera, leder till att människor utanför de traditionella trygghetssystemen hamnar i en humanitärt svår, för att inte säga, omänsklig situation.

Alarmerande var situationen redan under den ekonomiska härdsmältan 2008, och det kommer förmodligen vara ännu svårare för människor utan fasta anställningar att försörja sig vid de framtida ekonomiska kollapser som, vilket vi kan vara helt övertygade om, kommer komma.

Men det är nu på det stora taget illa nog även när ekonomin inte svajar. Antalet ärenden hos Kronofogden ökar även då. Restauranger stänger eller kortar ner öppettider även när ekonomin blomstrar; nya informella sätt att exploatera arbetare växer fram i takt med att icke reglerade marknader för taxikörning och matleverans breder ut sig. Många är de som inte vet om de kommer att kunna betala nästa månadshyra, eller som tvingas ta lån till ockerhyror för att försörja sina nära även i en pandemifri kapitalism.

Om något gott ska komma ur den ekonomiska kris vi nu befinner oss i så hoppas jag att det är just att den ojämlikhet som finns inbyggd i våra trygghetssystem görs synlig. Kanske kan idén om att varje individs egenvärde vilar på hennes förmåga att sälja sin arbetskraft då för alltid förpassas till historiens soptipp.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.