Debatt: Barnfattigdomen en politisk skam

Sommaren är nästan slut men alla barn kan inte se tillbaka på ett lov fyllt av resor och upplevelser. Den teoretiska diskussionen om fattigdomsmått är provocerande när barn i Sverige växer upp i fattigdom, skriver Veronica Palm, ordförande för Socialdemokraterna i Stockholm.

I veckan började skolorna i Stockholm. Mina döttrar kan se tillbaka på en oändlig räcka av dagar fyllda med sol, bad, glass och kalla plättar till lunch. De är riktigt sugna på att komma tillbaka till skolan och kompisarna. Men allt för många barn i Sverige har inte haft det så. Allt för många barn tittade oroligt ut genom fönstret första dagen efter sommarlovet. De fingrade nervöst på pappret de fått av fröken, där de ska skriva om ”allt roligt ni gjort under det långa härliga lovet”.

 Rädda Barnens senaste Barnfattigdomsrapport visar att 242 000 barn i Sverige lever i fattigdom och enligt Socialstyrelsen lever fler än 50 000 barn i familjer som är långvarigt beroende av försörjningsstöd. Skrämmande siffror, både för de barn som lever här och nu och för hur deras barnaår påverkar deras liv också som vuxna. Och samtidigt blommar en teoretisk diskussion kring fattigdomsmåtten upp. Provocerande ja, men också ganska ointressant när fakta är att barn i Sverige växer upp i fattigdom. Vilka är de då, de fattiga barnen i dagens Sverige?

Det är hon som inte följer med när klassen ska på utflykt till Skansen. Hon som blev sjuk också den här utflyktsdagen. Hon som vet att det inte är någon idé att be om fickpengar eller plättar med sylt till matsäck. Hon som inte berättar för mamma att det är utflykt. Hon som, åtta år gammal, vet att skydda sin mamma från skammen och sig själv från sorgen i sin mammas ögon.

 Det är han som inte riktigt kan läsa vad fröken skriver på tavlan. Det blir suddigt. Han är en av de 26 000 barn i Sverige som behöver glasögon, men vars föräldrar inte har råd. Han hänger inte riktigt med i klassrummet, får ont i huvudet och tappar koncentrationen. Och då blir fröken så där arg igen. Allt oftare skickas han ut i korridoren för att inte störa de andra barnen. Han hamnar efter, han skäms och han kompenserar med att vara tuffast på rasterna.

Det är inga barn med foppatofflor på vintern, men det är barn som varje dag känner effekten av ett Sverige som slits isär. Vart och ett av dessa barn har en egen berättelse. Men de delar att de vet var den outtalade gränsen går, att de skyddar, slätar över och lever det som borde vara vårt ansvar - vuxenvärldens ansvar.

 Barn är inga blivande vuxna eller föräldrars ägodelar. Barn är egna individer med egna rättigheter och det är vuxenvärldens uppgift att tillgodose dessa. Ingen i det här landet ska behöva växa upp i skam eller fattigdom. För barnfattigdom är en skam, men det är en skam för Sverige, en politisk skam och ett politiskt ansvar.

Nu rullar regeringen vidare med sänkt skatt som svaret på alla frågor, men jag är övertygad om att ytterligare ett jobbskatteavdrag inte svarar på frågan om barnfattigdom. Sverige behöver en politik som håller ihop landet, en politik för arbete åt alla och för en generell och allomfattande välfärd. Så kan vi påbörja ett enträget arbete att utrota barnfattigdom, återupprätta värdighet och rusta Sverige starkare inför framtiden.

Veronica Palm

Ordförande för Socialdemokraterna i Stockholm