Debatt: Barn behöver empati, inte stenhård disciplin

Jag håller med om att en av Sveriges största utmaningar är att förbättra skolresultaten. Och ja, det är en skam att 16 000 elever går ut grundskolan varje år utan gymnasiebehörighet. Vidare håller jag också med om att det är av största vikt att särskilda satsningar görs. 

Skribenten frågar sig; är det skolorna eller barnen det är fel på? Anledningarna till att svensk skola brister idag är komplexa. Jag vänder mig mot skribentens försök att reducera frågan till att det skulle vara elevernas, eller till och med föräldrarnas, fel och mot det djupt problematiska i åberopandet av auktoritära metoder som en lösning på problemet. 

Så här låter makthungriga individer som fullständigt struntar i barnen.

Grundproblemet handlar om att det finns privilegierade grupper i vårt samhälle, inklusive vissa politiker, som gör allt för att öka ojämlikheten och segregationen. Grupper som i verkligheten inte alls vill ha en förändring till det bättre för de utsatta – helt enkelt för att de tjänar på det. Stora pengar finns att tjäna på segregationen och ägande i friskolor som dränerar den kommunala skolans resurser med sänkt kvalitet som följd. 

I DN:s ledare försöker man mörka detta genom att skuldbelägga den enskilde och lägga fokus på auktoritära metoder. Det handlar inte om barnens väl och ve. Så här låter makthungriga individer som fullständigt struntar i barnen. De ger sig på de allra svagaste i samhället med fokus på de mest utsatta områdena, för att känna sig lite mindre värdelösa. Skamligt är det. För det finns ingen ursäkt.

Tror skribenten att Ulf Kristersson skulle läsa mer effektivt om han utan glasögon tvingades till längre skoldagar?

Självklart mår elever sämre i områden där de diskrimineras och behandlas ojämlikt. Jo, svensk skola behöver högre lärartäthet och bättre elevhälsa, men jag uppmanar skribenten att studera aktuell forskning inom området neuropsykiatriska funktionsvariationer, npf. Där framgår att bristande kunskap hos skolpersonalen är en viktig förklaring till att många elever inte kan tillgodogöra sig undervisningen och blir utslagna eller rekryterade av gäng som en direkt följd. 

För att ge ett pedagogiskt exempel kan vi låtsas att vår statsminister Ulf Kristersson, som har en synnedsättning och behöver glasögon för att kunna läsa, är elev på en svensk grundskola. Tror skribenten att Ulf Kristersson skulle läsa mer effektivt om han utan glasögon tvingades till längre skoldagar, sommarskola och eventuell helgundervisning, kombinerat med hård disciplin och kunskapsfokus? Elever med neuropsykiatriska funktionsvariationer eller nedsättningar behöver ett kunnigt bemötande, vilket skapar förutsättningar för att de ska kunna ta till sig de kunskaper de har rätt till. Det skulle ge dem betyg med bättre framtidsutsikter som följd. 

Skribenten känner tydligen inte till att en person med autism registrerar 42 procent mer av neurologiska intryck än neurotypiska personer, vilket leder till att personen lätt blir överväldigad av stress och ibland ofrivilligt agerar ut eller sluter sig. Att tvinga dessa personer till längre dagar eller lovskola är inte lösningen. Det finns många lyckade exempel på framgångsrika pedagogiska metoder i landet. Varför inte studera, lyfta och kopiera dem i stor skala med start i fem pilotskolor? Och om testen faller väl ut bör de permanentas och expandera! 

Jag har på mycket nära håll sett vad auktoritära metoder inom skolan kan göra med en ung människa – det är ingen rolig historia. 

Nej, jag vill inte leva i ett Sverige där staten subventionerar auktoritära metoder. Alla barn har rätt att bemötas med respekt och empati.