Debatt: Bara genom dialog kan vi skapa förändring

Impulsen att klandra en hel grupp för enstaka personers dåd måste förstås hindras. I stället måste förståelsen öka, skriver Socialdemokrater för tro och solidaritet efter terrordådet i Paris och moskéattackerna.

En av alla hyllningsteckningar efter massakern i Paris föreställer attentatsmän som skjuter in i Charlie Hebdos redaktion, hur skotten går ut på andra sidan och raserar en moské. Det är en bra sammanfattning av vad många av oss känner. Sorgen över det vansinniga dådet, förfäran över hotet mot yttrandefriheten – och samtidigt den tunga medvetenheten om hur det kommer påverka Europas muslimer och oss alla. 

Det som många byggt under åratal, kan på minuter raseras av enstaka. Oavsett om gärningsmännen heter Breivik eller Kouachi. 

François Hollande sade att det var en attack rakt in i Frankrikes hjärta. Ja, i hela Europas hjärta, vill vi tillägga. Vårt främsta vapen, fortsatte Hollande, är vår enighet. Det är en from förhoppning. 

I Europa och Sverige finns starka krafter som inte alls ser enighet som eftersträvansvärt. Jo, om den byggs på nationalromantisk tro på ”ett folk, ett rike”, eller ett homogent kristet Europa som aldrig ens har funnits. 

Europa har länge levt på drömmen om enighet, men glider alltmer isär. Det finns de som medvetet sliter och drar. Folkvalda över hela kontinenten pekar på muslimer som ett ”invaderande hot”. Det som var en marginaliserad grupp fascister som i lönndom heilade i någon källare, blev till kostymklädda parlamentariker. Hotfulla men små naziflaggade marscher blev till mer eller mindre rumsrena mångtusenhövdade demonstrationer mot ”islamisering av västvärlden”. 

I veckan hölls liknande marscher i Norge, som de som under den senaste tiden har ägt rum i Tyskland. Och i samma stund fortsätter hatiska människor sprida islamofoba uppmaningar till våld. Vissa går över gränsen – och utövar på riktigt det våld som i ord översvämmar nätet.

Under vintern har vi sett flera attentat mot svenska moskéer. Bränder, fönsterkross och vandalisering. Inkastade grisdelar. Hoten mot landets muslimska församlingar ökar lavinartat.

Sammantaget är det som gnistor till krig. Schismerna ökar. Klyftor baserade på fattigdom, segregation, underordning och global snedfördelning av resurser blir till klyftor mellan väst och öst, vi och dem. Religionen används som katalysator.

De kriminella, som ofta kallas muslimska förövare, svarar inte sällan mot upplevd orättvisa; hundratals år av imperialism, invasionen av Irak, Afghanistan, ”the war on terror”, tystnad inför Israels krigsbrott, diskriminering. De rekryteras så gott som alltid som andra kriminella, osäkra unga fångas upp av enstaka äldre. Dessa odlar hänsynslöst upplevda eller riktiga oförrätter till att bli den kränktas övertygelse om att världen runt om är en absolut fiende. 

Terroristerna i Paris hävdade att de agerar för Al-Quaida. Om det är sant så är det ett klassiskt terroristgrepp i syfte att öka förföljelser på Europas muslimer, för att lättare kunna rekrytera till terrornätverket. 

De två extremerna som vill få oss att hata göder varandra. Extremernas svans tycks tyvärr bli allt längre, oförsonligheten allt större. Impulsen att klandra en hel grupp för enstaka personers dåd måste förstås hindras. Hatspiralen brytas. Förståelsen öka.

Fiendeskap uppstår när människor anonymiseras och hålls isär. Med en dåres envishet hävdar vi att det endast är genom dialog, människa till människa, som vi kan åstadkomma förändring. Inga handlingar kan ses i ett vakuum. 

För att uppnå den enighet Hollande så vackert talar om, i Sverige och i Europa, måste vi agera – kraftfullt – för en enighet som omfattar alla. Först då är vi starka nog att desarmera extremism, vilken form den än tar.

Peter Weiderud
Mariam Osman Sherifay
Socialdemokrater för tro och solidaritet