Debatt: Bakläxa till Stockholms Hållbarhetskommission

Tre av fyra delrapporter som ska ligga till grund för såväl budgetplanering som andra åtgärder för att skapa ett hållbart Stockholm, blundar i stor utsträckning eller helt och hållet för dem som i dag är mest utsatta, nämligen personer med funktionsnedsättning.

Stockholms stad ska öka välbefinnandet för sina medborgare och minska skillnader i livsvillkor och hälsa. För att lyckas med detta har staden bildat en hållbarhetskommission. Personer med olika funktionsnedsättningar har ofta sämre hälsa och levnadsvillkor och kortare livslängd och man skattar sin livskvalitet lägre än personer utan funktionsnedsättning. Om inte staden gör ett omtag kommer hållbarhetskommissionens uppdrag att misslyckas. 

Fyra lägesrapporter framtagna av olika forskare och sakkunniga är nu ute på remiss bland stadens förvaltningar och bolag. Dessa rapporter rör fyra samhällsområden och vilka utmaningar som måste klaras av inom dessa för att målen med hållbarhetsarbetet ska nås. Funktionshindersperspektivet lyser med sin frånvaro. Politiken måste omgående begära att dessa rapporter kompletteras med ett sådant perspektiv. 

I lägesrapporten om arkitektur och det offentliga rummet har man på över 60 sidor fördjupningsmaterial inte nämnt personer med funktionsnedsättning eller tillgänglighetsfrågor en enda gång. I rapporterna om skola och om delaktighet finns de med i korta bisatser, utan någon vidare fördjupning eller analys. 

Man har dock gjort ett bra arbete i en av delrapporterna, när man konstaterar att den grupp som har absolut svårast att komma ut i arbete är människor med funktionsnedsättningar. Det behövs tidiga och individinriktade insatser för att personer med funktionsnedsättning ska ha en chans att etablera sig på arbetsmarknaden. Men det är ingen homogen grupp där alla möter samma utmaningar och har samma behov. Ofta har man redan i skolan kännedom om elevernas individuella funktionsförmågor. Därmed finns grundförutsättningarna för att konkret planera vidare för utbildning, praktik och arbete. Men då måste insatserna – utifrån varje individ – organiseras på ett bra sätt mellan skolan, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, tänkbara arbetsgivare och andra berörda. Staden bör snarast ge ett särskilt uppdrag till skolförvaltningen om att utveckla ett sådant individanpassat arbetssätt. 

Stockholms stad visade vägen för många andra kommuner när man för tre år sedan bildade Hållbarhetskommissionen. Men om målen för ökat välbefinnande ska kunna nås behövs ett omtag. Funktionshindersperspektivet måste finnas med i hela kommissionens arbete. Där man redan lyckats belysa frågorna måste analysen övergå i konkreta politiska mål och uppdrag. 

Låt inte goda livsvillkor för personer med funktionsnedsättning stanna vid slagord och vackert formulerade mål!