Debatt: Avgrundsdjup skillnad i bostadspolitiken

I veckan debatterades budgeten för Stockholms stad. Efter ett år med röd-grön-rosa styre har mycket hänt med allmännyttan. Vi har slutat sälja våra gemensamt ägda bostäder och istället börjat bygga, vi har sänkt kraven på hur stor inkomst du måste ha för att få hyra en lägenhet vilket har öppnat upp hyresmarknaden för många fler, och vi har skapat Stockholmshusen som ska byggas med pressade kostnader och i förlängningen ge pressade hyror. 

Bostadsbyggande och bristen på hyresrätter var så klart en av de heta frågorna i budgetdebatten. Men trots att alla nu säger sig vilja bygga billiga hyresrätter så kan jag efter att ha läst den borgerliga oppositionens budgetar bara konstatera att skillnaden mellan min och deras ambitioner för stadens allmännytta är avgrundsdjup. 

I Stockholm, en stad som med stormsteg närmar sig en miljon invånare finns i dag ca 170 000 hyreslägenheter. 70 000 ägs av de tre allmännyttiga, kommunala bostadsbolagen och övriga av privata hyresvärdar. Vi behöver fler hyresrätter, det är alla partier överens om. Men det går inte att lita på att alla partier menar vad de säger. 

Eftersom att borgerligheten styrde staden tills för ett år sedan så behöver vi bara titta på hur det gick då. År efter år såg de till att prioritera bostadsrätter framför hyresrätter. Endast två av deras åtta år vid makten (2007 och 2011) var de i närheten av att bygga hälften hyresrätter och hälften bostadsrätter, en princip de nu säger sig stå bakom.

Men det slutar givetvis inte där. Det handlar också om vad samtliga borgerliga partier vill göra med de hyreslägenheter som redan finns. 

Om de borgerliga fick bestämma skulle en ny ombildningsvåg rullas ut i våra förorter. Det här beskrivs i förskönande ordalag som att ”ge hyresgästerna möjlighet att äga sitt boende”. Men vi har sett vad det här ger för resultat i praktiken. Oseriösa ombildningskonsulter som talar till människans sämsta sidor, vänder grannar mot varandra och river upp sår i den sociala väven som utgör vårt grannskap. Och inte minst, det leder till ännu större brist på det som så många efterfrågar – hyresrätter.

Istället för att vårda och utveckla hyresrätten skulle en sådan politik avveckla den. Det skulle bli färre hyresrätter i Stockholm med en borgerlig politik, precis som blev fallet efter den senaste mandatperioden. Andelen nybyggda hyresrätter skulle inte matcha andelen som ombildas till bostadsrätter. På sikt vill inte högern ha någon allmännytta. 

Borgerlighetens olika budgetförslag avslöjar en bild av ett annat Stockholm. Ett Stockholm där de som kan äger sitt boende och resten hyr till höga marknadshyror medan de som inte kan betala bor i särskilda sociala kontrakt eller inte bor här alls.  

De stockholmare som gillar hyresrätter kan vara glada över att det är den röd-grön-rosa majoriteten som styr i staden. Med oss blir allmännyttan starkare och hyresrätterna fler. Vi fortsätter att jobba för att pressa priserna när vi bygger. Vi vill att olika människor med olika inkomster ska kunna fortsätta bo i Stockholm. Det är hela skillnaden.