Debatt: Att klimatdemonstrera – en ren nödvändighet

Vi befinner oss i en akut klimatkris. Det har forskarvärlden erkänt. Senaste exemplet är en artikel i tidskriften Bioscience, signerad av över 11000 forskare. Trots detta utrop om nödläge har tillräckligt kraftfulla åtgärder från makthavare uteblivit, och vi får allt mindre tid på oss att minska mänsklighetens klimatpåverkan innan uppvärmningen av jorden är bortom vår kontroll.

Vill vi lämna över konstanta naturkatastrofer och samhällskaos till nuvarande och framtida generationer, eller en hållbar värld som går att leva i? I artikeln understryker de 11000 forskarna att människor, framför allt ungdomar, som demonstrerar och strejkar för klimatet är det som inger mest hopp i krisen. Det är takten som demonstranterna kräver som forskarna ser som nödvändig för att vi ska undvika klimatkollaps. Därför behöver nu fler av oss börja pressa både politiker och företagare till förändring av samhällets miljö- och klimatpåfrestande system genom att demonstrera och strejka för klimatet.

”All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare” står det i regeringsformen, en av Sveriges fyra grundlagar. Sveriges politiska ledare har som skyldighet att följa folkets vilja. Blir vi tiotsuentals som demonstrerar för klimatet likt i september, blir det, milt sagt, svårt för makthavarna att missa kraven. Kraven som ställs på just dem, de som sitter på tillräckligt höga maktpositioner för att kunna göra stora systemförändringar. En stor mängd människor kan absolut påverka politiker och företag - just som de kan påverka samhällsdebatten och praxis. Aktivism fungerar - och klimatfrågan spelar nu en större roll i politiska beslut (till exempel regeringens nej till en naturgasterminal i Göteborg - till följd av stora protester och aktioner), företags projekt och kampanjer, och i många människors tänkande och beslutsfattande.

Ju fler som går ut och demonstrerar, desto självklarare blir det och fler ansluter sig till nästa demonstration. Dessutom blir klimatfrågan en viktigare faktor i beslutsfattande överallt i samhället. När många kräver kraftigare klimatåtgärder blir politiker och företag tvungna att sätta hållbarhet högt på agendan.

Många argumenterar för att ungdomar gör bäst i att stanna i skolan istället för att strejka för klimatet. Om man som ungdom vill göra något för att förhindra en klimatkatastrof ska man alltså utbilda sig för att sedan, som färdigutbildad forskare, kunna komma med fina lösningar på krisen. Problemet är bara att vi behöver radikala minskningar av våra utsläpp inom de närmaste åren, och kanske har vi redan 2030 passerat 1,5 graders-målet enligt IPCC. Unga har inte samma möjlighet att påverka genom att rösta. Inte heller ungdomar som är myndiga har ännu tillräcklig kunskap idag för att komma med lösningar som minskar utsläpp. Däremot kan de påverka på samhällsnivå. Som Greta Thunberg uttryckte det: ”Vi barn gör ju oftast inte som ni säger åt oss att göra. Vi gör som ni gör. Och eftersom ni vuxna skiter i min framtid så gör jag det med”. Vad spelar det för roll att som ungdom idag utbilda sig till klimatforskare eller bli politiker, om det snart är för sent för omställning? Ungdomarna får genom demonstrationerna möjlighet att påverka de som kan förändra något nu.

Men för vuxna finns det lika många skäl att prioritera demonstrationen istället för jobbet. När ska förändringen ske om inte nu? Vi behöver låta våra röster höras, och insistera på kraftfulla åtgärder på systemnivå - för att kunna uppnå det som lovades i Parisavtalet 2015.

I framtiden lär vi av våra barn och barnbarn få frågan vad vi gjorde i läget när vi hade makten över framtida generationers livsförutsättningar. Vem kommer då klara av att säga den eventuella sanningen? Att vi ignorerade forskningen, struntade i de hotande rapporterna och medvetet lät uppvärmningen fortsätta tills den var utom vår kontroll? Tänker vi som lever idag, med mest makt över framtiden, låta klimatförändringen få ske och låta följderna gå ut över kommande generationer? Eller tänker vi kämpa för att de som föds idag och de som kommer att födas i framtiden ska få en chans att leva ett liv - utan matbrist, återkommande extremväder och extrema bränder, ojämlik resurstillgång och instabila samhällen? Utifrån de framtida generationernas perspektiv blir situationen mycket självklarare. På demonstrationen kan vi erkänna att nuvarande och kommande liv står på spel, och demonstrera för deras rätt att leva. Det är vårt ansvar och vår moraliska skyldighet.

Vi behöver demonstrera för att inte bli maktlösa under denna ödesperiod.

///

Vinus Dubhashi Tiger (Fridays For Future Göteborg)

Lydia Rysavy, Klara Modi Hellsing (Fridays For Future Göteborg)

Frida Nivall, Samuel Lässman, Linnéa Henningsson, Alexander Ahl, Andreas Magnusson, Madeleine Norman, Annie Karlsson, Astrid Berntsson, Moa Ashbourne Widberg, Edward Gabrielsson, Simon Boerenbeker Klang, Hjalmar Lejon, Nora Sverredal (Fridays For Future Sverige)