Debatt: Att beväpna civila är en livsfarlig idé

Häromdagen tog jag och kollegan hand om en berusad och förvirrad äldre man. Kvinnan som hade ringt in hade nyligen flyttat hem efter att ha bott flera decennier i USA. När vi hade lastat mannen för transport till vården tackade kvinnan oss på ett närmast översvallande sätt för hur vi hade bemött och hanterat honom, och sa att det aldrig hade gått till på det sättet i USA. Vi hade verkligen inte gjort något märkvärdigt, så jag tolkar främst hennes beröm som att hon hade haft riktigt dåliga erfarenheter av att se amerikansk polis ingripa.

Konflikter drivs ofta på av rädsla. Det gäller även yrkesmän som poliser. Är man rädd för dem man möter i jobbet är det svårare att ha ett empatiskt och deeskalerande arbetssätt, och man hamnar oftare i våldsanvändning. 

En anledning till att amerikanska poliser generellt beter sig sämre lär vara att de oftare är rädda. Och det har de skäl att vara, då det amerikanska samhället flödar över av vapen. Det drabbar dock så klart inte bara poliser, utan tusentals offer och anhöriga. Bara i januari i år hade USA 54 masskjutningar (vardera med fyra eller fler döda).

Nu vill sverigedemokraten och riksdagsledamoten Josef Fransson låta civila i Sverige bära vapen för att kunna möta hotet från kriminalitet och terror. 

I Sverige är vi, med rätta, förskräckta över att antal dödsskjutningar förra året slog rekord med 63. Det är att jämföras med drygt 20 000 per år i USA. Då är visserligen USA mer än 30 gånger större än Sverige, men det är fortfarande cirka tio gånger fler dödsskjutningar per capita. 

Franssons förslag skulle alltså göra Sverige mer likt USA, med väldigt mycket fler vapen i omlopp. Det skulle enligt Fransson fungera som ”en skrämseltaktik mot kriminella”. Det är så klart dumheter att fler vapen i händerna på civila skulle få någon som helst avskräckande effekt på den kriminella vapenanvändningen. Den största delen av vapen­våldet från kriminella riktas mot andra kriminella, och de är redan beväpnade. Effekten av tillgången på vapen i de miljöerna har knappast dämpat våldet, utan tvärtom eskalerat det. Däremot skulle risken för exempelvis skolskjutningar eskalera drastiskt och vapenvåldet i allmänhet skulle öka. Så mycket borde vi kunna lära oss av USA.

Tillbaka till rädslan. Ökat våld är inte enbart en tragedi i sig och för de direkt drabbade, det påverkar också hela sam­hället genom att människor blir räddare. Och den rädslan påverkar inte bara ordningsmaktens bemötande, den påverkar hur vi ser på människor runt omkring oss i allmänhet. Och speciellt på dem som vi klassificerar som ”de andra”, vilket oftast är redan utsatta och marginaliserade grupper. Polariseringen ökar, och hatet likaså. Vilket gynnar de krafter och partier som kapitaliserar på när samhället slits isär.

Jag är alltså inte ett dugg förvånad över att det här förslaget kommer från Sverigedemokraterna, jag är snarare förvånad över att de inte har drivit den här frågan tidigare. Den faller in i ett mönster från högerradikala rörelser där man driver politiska förslag som både verkar slagkraftiga i att ställa sig på deras väljares sida mot deras uppfattade fiender och som om de genomförs skulle ge upphov till mer våld och rädsla och öka grogrunden för populism och extremism. 

Även där kan vi lära av USA, där vapenlobbyn har gått i symbios med de mest högerradikala krafterna i det republikanska partiet.

För alla oss andra gäller det att stå fast i vårt motstånd. Och det gäller kanske inte främst vapenfrågan, där uppfattar jag inte att det finns någon större risk för förändringar i närtid. Utan mot att låta högerradikala, populistiska eller extremistiska idéer succesivt normaliseras. Och att kämpa för ett samhälle där det är självklart att sättet vi ser på och möter andra människor främst präglas av medmänsklighet och inte av rädsla. 

Det skapar inte bara oändligt mycket starkare social hållbarhet, det rustar oss också väldigt mycket bättre för alla de utmaningar (främst miljö- och klimatkrisen) som vi behöver möta tillsammans.