Debatt: Att bekämpa massövervakning är en feministisk ödesfråga

I dessa tider när högerkonservativa och kvinno­fientliga vindar blåser över hela världen vill vi idag på internationella kvinnodagen uppmärksamma en ofta bortglömd fråga som är viktig ur ett feministiskt perspektiv: kampen mot massövervakning och rätten till privat kommunikation.

Rättigheter som vi ser som helt självklara och grundläggande för ett demokratiskt samhälle kan försvinna på några år. Därför är det av största vikt att säkerställa nu att vi både har rätt och tillgång till privat kommunikation och att vi motverkar alla förslag mot massövervakning av befolkningen.

USA är ett färskt exempel på hur massövervakningen slår mot kvinnor. I och med att högsta domstolen upphävde Roe mot Wade, det nästan 50-åriga domstolsbeslutet som legaliserade abort över hela nationen, kan delstaterna besluta om abortlagstiftning själva. Utvecklingen är skrämmande. Det har redan införts abortförbud i flera delstater och i andra är abortlagstiftningen väldigt hård och snäv. I nuläget ser det ut som att runt hälften av USA:s delstater sannolikt kommer ha förbud mot abort.

I veckan kunde vi läsa om hur Facebook och Google lämnar över användardata till polisen i USA för att hjälpa dem att lagföra de som vill göra abort. Det är inte längre säkert att ­diskutera frågor om reproduktiva rättigheter med nära och kära i flera sociala medier. Inte heller är det säkert att googla på vart närmaste abortklinik ligger. Många appar loggar platsdata och kan begäras ut för att bygga fall mot någon som misstänkts ha besökt en abortklinik.

För de som bor i en delstat där abort är förbjudet och inte har möjlighet att åka till en delstat där det är lagligt finns möjligheten att beställa mediciner online och få hemskickat. Men även hemsidor som säljer abortpiller delar med sig av data till Google genom användade av Google analytics.

Det är tydligt att aborträttsrörelsen i USA har förstått kopplingen mellan mass­övervakning och kontroll av kvinnors ­sexualitet och därför skapat initiativ som Digital Defense Fund. De utbildar kring digital säkerhet som kommunikationsappar med kryptering.

Rätten till privatliv och korrespondens finns fastslagen i artikel 12 i FN:s deklaration av de mänskliga rättigheterna. Den massövervakning som genomförs idag mot befolkningen går på tvärs mot dessa universella rättig­heter. I demokratiska och fria samhällen kan inte en preventiv massövervakning av befolkningen vara acceptabel.

Vi kan förfasa oss över USA och tänka att det inte kommer att hända här. Men det är på hemmaplan som EU-kommissionären Ylva ­Johansson föreslår ett massövervakningsförslag som av oss kritiker kallas ”Chat Control 2.0”. I förslaget vill man tvinga publika moln- och meddelandetjänster att skanna till exempel chattar, mejl, konversationer och filer efter material med sexuella övergrepp mot barn. Förslaget skulle göra det omöjligt att föra en privat och säker kommunikation även för politiker, journalister, sjukvårdspersonal och för de som söker efter närmaste abortklinik.

Även om syftet med ”Chat Control 2.0” är behjärtansvärt så kommer det inte lyckas med sitt uttalade syfte då det alltid kommer att gå att komma runt för de som sprida material. ­Istället introduceras en massövervakningsapparat. Det stora problemet är ändamålsglidningen, att man med största sannolikhet kommer använda tekniken för andra syften i framtiden, då oftast med mindre behjärtansvärda motiv.

Vi som skriver detta är aktiva i den nybildade Kamratdataföreningen Konstellationen som vilar på en demokratisk, socialistisk, feministisk och antirasistisk grund. Vi vill se ett samhälle där rätten till säker och privat kommunikation respekteras och där våra sociala rum på nätet kontrolleras av oss användare och inte av vinstdrivande monopolföretag som Facebook och Google.

När det blåser högerkonservativa vindar som vill kontrollera kvinnors liv och sexualitet så vill vi inte ge dem privat data serverade på ett silverfat utan bjuda motstånd när det är lättare medan privat kommunikation fortfarande är möjligt.