Debatt: Årets julklapp var sjukhusvistelsen

Insändarskribenten Gunnar vill hylla läkare och sjuksköterskor, efter ett akut sjukhusbesök under julen.

Att bli sjuk just under jultid och behöva tillbinga julen på lasarett skild från sin familj är ingen höjdare precis. Oturligt nog höll detta på att drabba mig två gånger under de senaste 70 åren. Första gången var jag inlagd i isoleringsrum och med totalt besöksförbud på Vadstena Lasarett från och med december 1943 till mitten av januari 1944. Att ligga ensam i ett rum över julen och under så lång tid var ganska tufft för en 8-åring. Särskilt när en och annan sjuksköterska på den tiden var en barsk dam med pingstknut i nacken som såg som sin livsuppgift att hålla framförallt barnen i Herrans tukt och förmaning. Och se till att all mat blev uppäten hur den än smakade eller upplevdes. Jag överlevde i alla fall.

Andra gången fick jag för låg puls med risk för hjärtstillestånd vilket tvingade mig akut till länssjukhuset Ryhov strax före detta års julafton (2013). Blev omgående överförd från akutmottagningen till hjärtvårdavdelningen där dygnetruntövervakning och diverse provtagningar vidtog.

Vilken skillnad i omvårdnad mot 40-talets! Ett rent paradigmskifte. Anledningen till att jag skriver denna insändare är att jag vill hylla och tacka alla dessa underbara läkare och sjuksköterskor som numera jobbar inom sjukvården. Från vårdcentralen i Huskvarna till hjärtvårdavdelningen via akutmottagningen på vårt länssjukhus har jag bara mött idel positiva, varma och medkännande människor och kompetent personal. Fantastiska medmänniskor. Varmt tack till er alla.

Dagen före julafton drogs jag iväg till operation. Överläkare Sven och hans väl samövade team genomförde en perfekt operation på cirka en timme, och innan Sven ”knådade” in pacemakern förevisade han mig den över skyddsdukarna. Jag hade fått lokalbedövning och den underbara sköterskan strök mig över huvudet och frågade fler gånger om allt var ok. När operationen var över kunde hon meddela att jag snarkade. Jag hade alltså lyckats slumra till ett slag.

Natten till julafton blev lugn och vilsam. Efterkontroller och mätningar gjordes även in på julafton och efter en jättegod jullunch kunde jag på sen eftereftermiddag åka hem och fira jul med barn och barnbarn. Är det någon som tvivlar på att för mig var årets elektronikjulklapp en pacemaker?

Gunnar