Debatt: Arbetslinjen är ett hinder för verkligt engagemang

Både medier och politiker hyllar arbetslinjen. Men hur hållbar är den? David Lindh argumenterar för ett brott med ett skenande konsumtionsmönster och basinkomst för alla.

Gunnar Wetterberg hyllar arbetslinjen i en ledare i Expressen och den politiska majoriteten håller med honom. Detta politiska samtycke är skadligt för demokratin. Vänster- och högerpolitiker är oeniga om flera frågor men arbetslinjen är man rörande överens om. Detta synsätt är problematiskt på flera sätt och hindrar att samhället trappar ner på det ohållbart höga tempot. Vi borde istället sträva mot villkorslös basinkomst.

Wetterberg knyter arbetslinjen till att vi genom arbetet socialiseras in i samhället och känner oss värdefulla, inte minst för att trygga välfärden genom våra skattepengar. Detta resonemang är lätt hålla med om, som samhället ser ut idag. Men kan politiker skapa fler jobb när effektiviseringar är det som tydligast styr arbetsmarknaden? Är det mer arbeten vi vill att de ska skapa?

Jag ber läsarna stanna upp och tänka till ett ögonblick. Som samhället är organiserat idag är det inte ett hållbart arbetsliv. För mycket arbete och på tok för lång arbetstid för dem som jobbar, fler sjukskrivningar och ökad arbetslöshet till följd av stress eller effekter av en global, rörlig arbetsmarknad. Det är denna förändring i det moderna arbetslivet som politiker inte vet hur de ska förhålla sig till. Därför bygger de i stället ängsligt upp en retorik kring ett gammalt arbetarideal.

Det är den underliggande människosynen i detta system som måste förändras. Många inser inte vad nuvarande system gör med vår människosyn. Människan förväntas vara en anpassad robot, vilket är en idé som har sitt ursprung i 1800-talets stora industrialisering.

Osäker ekonomi och ökad fattigdom skapar otrygga människor, tecken på det ser vi i ökad högerextremism och lägre valdeltagande. Kanske kunde vi, om en villkorslös basinkomst skulle införas, börja se människor för vad de egentligen är: det vill säga som medborgare och engagerade individer i samhället istället för konsumenter och kunder i en tjänstesektor som är för stor för sitt eget bästa.

Den socialdemokratiska politiken har vi att tacka för den välfärd Sverige uppnått tidigare genom åren. Nu är det dags för en ny modell att införas för ökad trygghet, välfärd, utbildning och pensioner. Nämligen en villkorslös basinkomst.

Vår konsumtionskultur är inte hållbar för våra kommande generationer. Är det detta samhälle med utbrändhet, otrygga villkor på arbetsmarknaden som vi ska sträva efter? Vad kommer generationerna efter oss att minnas oss för? Förmodligen inget annat än att vi var fast i ett skenande konsumtionsmönster och att vi inte vågade tänka ut en ny väg för hur vi skulle fördela resurserna i samhället.

Arbetstillfällena kommer inte bli fler de kommande åren, utan färre. Det är detta vi nu måste förstå och ställa om riktningen för. Arbetslinjen har fyllt sin funktion tidigare genom åren men den behöver för den skull inte vara riktmärke i dagens samhälle. Just nu växer den frivilliga sektorn och det engagemang som följer i dess kölvatten. Detta behöver uppmuntras rejält. Likaså initiativ till utbildning, småföretagande, kulturell och humanitär verksamhet.

En basinkomst tillhör vår moderna tid och införs nu på prov på flera ställen runt om i världen. Säkerligen kommer man i dessa områden uppnå en annan form av tillväxt, en tillväxt som inte bara kan mätas strikt ekonomiskt. Det är upp till oss att se till att nuvarande system kan förändras och att basinkomst kan införas i någon form. Världen har inte råd mer fattigdom och mer vettlös strävan efter konsumtion.

David Lindh
Föreläsare och bloggare, Malmö