Debatt: "Arbetet mot hatbrotten måste prioriteras hårdare"

Transpersoner måste inkluderas i lagstiftning om hets mot folkgrupp och straffskärpningen i hatbrottslagstiftningen måste tydligare omfatta könsidentitet och könsuttryck, skriver Stefan Lindborg, förbundsordförande i Ung Vänster.

Under veckan har Skandinaviens största Pridefestival pågått. Stockholm Pride är ett tillfälle för såväl politisk kamp som en fest för att fira redan vunna segrar. Många vill sola sig i HBTQ-rörelsens glans. Och det är inte så konstigt. Under de senaste årtiondena har HBTQ-rörelsen i Sverige vunnit många viktiga politiska segrar. Kampen för HBTQ-personers rättigheter är kanske det bästa exemplet i det moderna Sverige på att politisk organisering lönar sig.

Samtidigt får man inte, som tyvärr alltför ofta sker, förledas att tro att alla avgörande strider redan är tagna. Fortfarande utsätts den som stämplas som avvikande för kränkningar, hot och våld. 2012 anmäldes, enligt Brottsförebyggande rådet, 713 hatbrott på grund av sexuell läggning, vilket motsvarar nästan två brott om dagen. Även om utvecklingen går åt rätt håll, är hatbrott mot HBTQ-personer fortfarande vanligt och mörkertalet är mycket stort.

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (tidigare Ungdomsstyrelsen) har konstaterat att HBTQ-personer mår sämre än befolkningen i allmänhet. Ett allvarligt uttryck för detta är de många självmordsförsöken. Nästan hälften av alla unga homo- eller bisexuella har försökt begå självmord. Unga transpersoner är särskilt utsatta, i den gruppen är självmordsförsöken ännu vanligare. Det går inte att individualisera att så många HBTQ-personer mår dåligt, utan behovet av politiska åtgärder är stort.

Kampen för att alla ska kunna leva som den de är måste fortsätta. Precis som HBTQ-rörelsens kamp alltid har handlat om att både förändra lagar och uppnå politiska beslut, handlar den även fortsättningsvis också om att förändra attityder och bekämpa heteronormen.

Uppklaringsgraden och hur man arbetar mot hatbrott varierar stort över landet. Ung Vänster vill att en ny regering ska ge uppdrag åt polisen att prioritera arbetet mot hatbrott. Transpersoner måste inkluderas i lagstiftning om hets mot folkgrupp och straffskärpningen i hatbrottslagstiftningen måste tydligare omfatta köns­identitet och könsuttryck. Ingen ska tvingas utstå kränkningar, varken för sin könsidentitet eller på grund av att man älskar någon av samma kön. Hatbrotten är en form av brottslighet som är särskilt allvarlig. De begränsar inte bara livet för de som direkt utsätts utan för alla HBTQ-personer.

Skolan utgör en viktig del av ungas vardag och ett område där alla måste kunna känna sig trygga. I alla skolor måste man aktivt arbeta för att motverka heteronormen. Det kan inte begränsas enbart till sexualundervisningen, även om den också många gånger behöver förbättras, utan genomsyra hela undervisningen. Elevhälsan måste ges tillräckligt med resurser, så att den som mår dåligt kan få hjälp och stöd. Idag ansvarar skolkuratorer ofta för alldeles för många elever, vilket gör att det ­förebyggande och uppsökande arbetet blir lidande. Ung Vänster står bakom Sveriges skolkuratorers förenings rekommendation om ett maxantal på 600 elever per kurator. Vi kräver också minst en ungdomsmottagning per 3 000 unga. Därutöver återstår ett viktigt arbete för att garantera HBTQ-personers tillgång till vård på lika villkor.

Den 14 september är det val och jag hoppas att det ska resultera i en ny regering, som inifrån parlamenten driver kampen för HBTQ-personers rättigheter. Men om historien lär oss något, är det att inget förändras av sig själv utan att människor själva organiserar sig och kämpar för det. En stark HBTQ-rörelse är det som långsiktigt gör skillnad.