Debatt: Arbetarkvinnor börjar jobba oavlönat redan klockan 14.13

I veckan lanserade den återkommande kampanjen ”Lön hela dagen” årets klockslag klockan 16.12, tiden på dagen när kvinnor slutar jobbar jämfört med männen. Men kampanjen, som drivs av Sveriges Kvinnoorganisationer med ett fyrtiotal organisationer i ryggen, använder sig av missvisande statistik. 

För svenskarnas löner är betydligt mer ojämställda än vad kampanjen visar. Och den missar något väsentligt – att löneklyftan ser helt olika ut beroende på klass. 

Ser man till löneinkomsterna – till vad som hamnar på svenskarnas lönekonton varje månad – slutar nämligen kvinnor som grupp jobba avlönat redan klockan 15.24. Det är en dryg trekvart tidigare än vad Lön hela dagen-kampanjen visar. Och värst är det för arbetarkvinnor, de slutar jobba redan klockan 14.13. Värst är det för arbetarkvinnor med utländsk bakgrund. De börjar jobba gratis redan klockan 13.12.

Detta utifrån SCB:s statistik om de förvärvsarbetandes löneinkomster, och som presenteras i rapporten ”800 år kvar till jämställdhet?” från Jämställdhetsinstitutet.

”Lön hela dagen” hämtar i stället siffrorna från Medlingsinstitutet, en myndighet som i sin lönestatistik räknar upp svenskarnas löner till heltidslöner och helårsanställningar. 

Och detta är problematiskt.

För anställnings- och arbetsvillkoren skiljer sig helt åt beroende på kön och klass på svensk arbetsmarknad. De allra flesta män – oavsett klasstillhörighet – har både heltids- och tillsvidareanställningar. Bland kvinnor – och särskilt bland de i arbetaryrken – gäller det motsatta. Här har mer än hälften både en visstids- och deltidsanställning, oftast mot sin vilja. Detta gör att löneinkomsterna blir därefter. Dessutom har kvinnor dubbelt så många sjukdagar som män, de tar majoriteten av både föräldradagar och vab, något som också ger avdrag i lönekuvertet. 

Men detta blir osynliggjort i ”Lön hela dagens” uträkning.

Det som kampanjen också missar är att lönegapet helt och hållet skiljer sig åt beroende på klass i Sverige. Det går nämligen riktigt, riktigt bra för landets tjänstemannakvinnor. Från att ha haft 85 procent av männens löneinkomster år 2000 har de år 2022 hela 94 procent. Ser man dessutom även till etnicitet så har tjänstemannakvinnor med svensk bakgrund 99,7 procent av männens löner. 

Dessa slutar med andra ord jobba avlönat två och en halv minut förre männen varje dag. Inte så illa.

Vi måste prata mer om den här klassbaserade växande polariseringen, när det kommer till ekonomisk jämställdhet. För det blir rätt ointressant att konstatera att kvinnor som grupp står stilla, när vi vet att det beror på att arbetarkvinnor relativt sett backar medan kvinnor i tjänstemannayrken tar stora kliv framåt. Vi måste sikta på att lösa de verkliga problemen, och då funkar det inte att använda schablonsiffror i statistiken eller att vara klassblinda.

Sverige dras isär just nu och det är arbetarkvinnorna – och främst de med utländsk bakgrund – som är förlorarna.