Debatt: Är Esaiasson färgblind?

Jag läste repliken som Peter Esaiasson skrev (17/10) på min debattartikel (16/10) och försökte intensivt förstå hans påstådda objektivitet. Kan det vara så att forskare som Ove Sernhede, Masoud Kamali eller andra, som forskat om fenomen i förorten sedan 1980-talet, varit helt ideologiskt färgade och att Peter Esaiasson sprider sanningen med verkligheten som sin rustning och objektiviteten som sitt vapen? För det är ett typisk Timbro-resonemang som saknar grund i kunskap om verkligheten. Samhällsvetenskap kan nämligen inte vara objektiv. En sten kan vara objektiv men ens uppfattning om stenen kan variera beroende på vem som tittar.

Än mer komplext blir det om man studerar människor. Här tror jag att Esaiasson kan hålla med mig att ”verkligheten” är komplex. Han är trots allt professor i statsvetenskap. Frågan är varför han kapitulerar från den akademiska etiken i en tid av brinnande intressekrig mellan ekonomiska institutioner och resten av prekariatet i förorten. Hur kan Esaiasson göra anspråk på ”den objektiva verkligheten” och påstå att studier om folks tankar om sin förort inte gjorts innan?

Här kommer jag bryta ner Peters Timbro-studie:

För det första finns det studier om förorten som avhandlats sedan 1980-talet. Här har Esaiasson de facto ljugit i sin beskrivning, eller i bästa fall gjort oerhört dålig research. Jag undrar hur Esaiasson skulle klara sig i en panel mot Ove Sernhede som faktiskt har förankring i förorten, som studerat förorten i över 20 år och som skulle varit bäst lämpad till en panel om förorten. Istället bjöds Ann-Sofie Hermansson in som nyligen uteslutits från kommunstyrelsen och utan någon som helst kompetens i frågor om förorten.

För det andra pratar Esaiasson om att ”verkligheten är som den är”. Detta är ett arrogant påstående för en akademiker. I Esaiassons forskning säger en informant att det inte skulle skada med lite ”svenskt tänk”. Här har inte informanten fått utveckla sitt resonemang eller fått följdfrågor om hur hen tänker. Esaiasson kommer istället in och tolkar vad svenskt tänk kan vara, som till exempel ”att försörja sig själv”, ”bidra till det gemensamma”, ”följa lagar” och självklart att ”komma i tid”. Är detta verkligheten eller Esaiassons tolkning utifrån sin egen självgoda bild av en svensk?

För det tredje kallar Esaiasson mig för postkolonial och ideologiskt färgad. Motsatsen är väl att Peter är färgblind och ideologiskt neutral. Är professor Esaiasson färgblind? Finns det neutrala forskare? Sjävklart inte. Det var ändå Esaiassons exakta ord inför en helvit publik att ”svensk-svenskar” ska sluta vara ängsliga att prata om förorten, som fick mig att tänka på postkoloniala termer. Detta kan betraktas som en retorisk fint för att ge sken av att vara objektiv när man i själva verket talar utifrån sina egna fenotypiska intressen. Det är verkligheten, men Esaiasson kan tycka vad han vill om verkligheten.

Slutligen vill jag ge ett varningens ord. Esaiasson var på Sveriges Radio tillsammans med den självutnämnde ”förortsexperten” Hamid Zafar. Detta är ingen slump. Både Hamid Zafar och Peter Esaiasson är kopplade på ett eller annat sätt till Timbro. Även Hamid har talat illa om föreningslivet som skadliga för integration och för att skapa en bild av förorten som skriker efter ”hårdare tag” och mer ”kontroll”. Förutom att detta har skadat Peter Esaiassons akademiska trovärdighet och karriär så är detta är en slarvig offensiv från Timbro för att driva sina intressen som lobbyorganisation mot ortens föreningsliv. Låt er inte luras av deras ytliga retorik.