Replik
Debatt: Är det verkligen en klimatallians vi vill ha, till varje tänkbart pris?
ETC nyhetsmagasin
Kära Klimatallians. Låt mig börja med att säga att jag tycker att ert initiativ är toppenbra. Nej, jag är inte ironisk. Att mobilisera svenska folket att sätta press på politiker – oavsett partitillhörighet – att göra mer i klimatfrågan är strålandeDet är skribenten och inte ETC nyhetsmagasin som står för åsikten.
Det jag vänder mig emot är idén att klimatfrågan bäst går att hantera bortom höger-vänster-skalan. Jag vet inte om någon längre kommer ihåg Miljöpartiets slogan ”Inte höger, inte vänster, utan rakt fram”. Som tjugoåring tyckte jag det var det smartaste jag någonsin hört. Tänk om de politiska partierna kunde sluta käbbla. Miljövetenskapen visade vad som behövde göras, det var bara att börja implementera. Listen to the science, tjugo år innan Greta. Sedan fattade jag att käbblet är politiken. Att anledningen till att det käbblas är att det finns grundläggande skillnader mellan olika politiska partiers definition av vad som är ett gott samhälle. Och att det är i sakpolitiken dessa skillnader kommer till uttryck.
En möjlig förklaring till att Klimatalliansen går vilse är att trängseln i den politiska mittenfåran gjort ”höger” och ”vänster” till rätt luddiga begrepp. Med en förståelse för höger-vänster-skalan som baseras på denna mittfåra kan det såklart framstå som rimligt att lägga käbblet åt sidan. Men om man i stället förstår höger-vänster-skalan som en fråga om grundläggande och fundamentalt skilda uppfattningar om frihet och rättigheter blir en sådan uppmaning obegriplig. Därav jämförelsen med Januariavtalet. Om käbblet inte kan läggas åt sidan krävs kompromisser. Låt säga att högern går med på en mer progressiv skattepolitik. Vad kommer de att vilja ha i gengäld? Fortsatta vinster i välfärden? Ytterligare nedmontering av det sociala skyddsnätet?
Och låt mig nu vara brutalt ärlig: Om Klimatalliansens 15 punkter inte kräver kompromisser av samma magnitud som Januariavtalet, så beror det inte på att man lyckats bryta något politiskt dödläge – utan för att punkterna är på tok för tandlösa. Inte ens det mest radikala förslaget – den progressiva skatten – förmår hantera resultatet av den maktanalys Klimatalliansen menar ligger grund för sina punkter: allt är den ekonomiska överklassens fel.
Anledningen till detta är enkel: Klimatalliansen har skapat en gordisk knut av motstridiga ställningstaganden, där det enda Alexanderhugg som kan råda bot på den ekonomiska överklassens konsumtion befinner sig just på den höger-vänster-skala man inte vill erkänna som relevant.
Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
